kapitel v. konventsbröder och bostadsbristen Indicier talar för att det i dominikanernas kyrka funnits ett S:t Laurentiusaltare, instiftat av gillet med samma namn. Helgonet S:t Laurentius var ett av de fem vanligaste helgonen i Norden och ansågs skydda mot brand.665 Detta helgon hade inget altare i Storkyrkan tillägnad sig, men eventuellt instiftade S:t Laurentius gille i Stockholm ett altare i dominikanernas kyrka. Helgonet var populärt i Norge, i synnerhet bland just dominikanerna.666 Av en tillfällighet uppdagas att gillet 1488 ägde både en gillestuga och ett stenhus, och i en annan notis att en greve med sitt följe tillfälligt bodde i gillestugan.667 1526 framgår det att gillet (utöver gillestuga och stenhus) hade ett prebendehus till själaprästens förfogande. En frälseman gjorde anspråk på prebendehuset. Det framgår inte om han hade jus patronatus till prebendan, det vill säga rätten att anställa den präst som skulle verka vid altaret, men det är tydligt att gillet ägde ett prebendehus för sin präst.668 År 1526 sålde en dominikanbroder Anders Laurenson genom ombud halva sin arvsegendom i ett hus vars andra halva ägdes av gillet. Två år senare, när altarstiftelsers präster inte längre fick utöva själavård, fick samme konventsbroder Anders Laurenson rätt att återlösa den andra halvan av huset från gillet.669 Rätten att återlösa är ett övertygande tecken på att gåvan härstammade från Anders Laurenssons släkt. Själv hade han bidragit med ett halvt stenhus, men det är obekant vem i hans släkt och när denne/denna släkting hade bidragit med den andra halvan. Det är inte otroligt att hela egendomen skulle fungera som underhåll för en dominikansk själapräst vid gillets altare i dominikanernas kyrka. Ytterligare svårigheter med att knyta ett gille till en specifik altarstiftelse utgör det faktum att ett och samma gille gärna underhöll flera altarstiftelser, men att donatorn sällan preciserade vilket av gillets altaren som 665 KLNM’Helgener’ Jarl Gallén 666 Haug i Utstein kloster 2005 s. 122–125 om S:t Laurentius och dominikaner. 667 Stb 5/5 1488, 29/9 1512. I texten talas det vördnadsfullt om greven. Hans medföljande sällskap kallas ”tattare” vilket på den tiden betydde att man trodde att personerna var från Tatariet. Tatariet var under medeltiden en beteckning för ett stort område, med flera olika folkgrupper i Mellersta Asien. Idag bland annat motsvarande Afghanistan, Turkmenistan, Krimhalvön, Kazakstan m. fl. 668 Stb 16/7 1526. 669 Stb 23/7 1526, 15/6 1528. 229
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=