kapitel v. konventsbröder och bostadsbristen konventet och den avlidne broderns släkting.629 Vad som hade hänt före detta beslut var följande: en dominikanbroder hade ärvt ett helt stenhus av sin far grytgjutaren Peder Karlson. När dominikanen avled hade han inga föräldrar eller syskon längre i livet. Konventet övertog därför hans hus i tron att han saknade arvingar. Emellertid visade det sig att konventsbrodern hade en faster i livet. Denna faster var gift med en knivsmed i Söderköping. Knivsmeden tog sig till Stockholm och krävde sin hustrus del av arvet. Prior Henrik Degener kallades till rådstugan. Rådet beslöt att fastern skulle ärva halva huset medan den andra halvan kunde behållas av konventet.630 Enligt stadslagen skulle den arvinge som stod utan konkurrent från en annan släkting ta hela arvet, vilket borde betyda att fastern borde ha fått hela egendomen.631 I det här fallet tycks man i stället ha ansett att konventet var en likvärdig ”släkting” och arvtagare till konventsbrodern. I ett sådant här fall kom konventet att verkligen äga den egendom de ärvde – men för hur länge? Knivsmedsparet bodde i Söderköping och skulle fortsättningsvis göra det. Därför kunde de inte permanent äga hus i Stockholm utan måste efter ett år uppbjuda det till försäljning, i det här fallet till borgare i staden. Det fanns ju inga arvingar kvar att sälja arvet till. Med hjälp av ombud genomfördes försäljningen den femte november 1526, drygt två år efter att de erhållit det halva stenhuset. Samma dag sålde också priorn Henrik Degener den andra halvan av stenhuset till samma köpare, Benct Gotskalkson, som knivsmedsparet hade sålt till.632 Inte heller konventet som institution kunde äga fast egendom i staden under en längre tid efter att donatorn eller en konventsbroder avlidit, både enligt deras egna och enligt stadens uppsatta regler. Inom året var de tvungna att påbörja processen att sälja den fasta egendomen. Tidigare forskning har tolkat dessa försäljningar som om konventen verkligen ägde fastigheterna och att därmed konventens egendomsinnehav borde ha varit omfattande. Temporärt ägde konventen en fastighet men som 629 Stb 25/7 1524. 630 Stb 25/7 1524. 631 StL ÄB II § 1. 632 Stb 5/11 1526. 220
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=