kapitel v. konventsbröder och bostadsbristen nen eller priorn, den ärvda egendomen, ofta till en släkting men ibland även till en obesläktad borgare i staden. Ur perspektivet bostad kom försäljningen en borgare till handa. Även i de fall konventet under broderns levnad förvaltade hans egendom kunde borgare i staden vara hyresgäster. Ett resultat som blottlagts i undersökningen är att konventen trots allt några enstaka gånger verkligen hävdat sin rätt till en broders egendom.626 I jordeboken från 1496 framgår att dominikankonventet, i förhållande till den döde konventsbroderns släkt, ansåg sig ha viss rätt till broderns egendom. Det uttrycks på samma sätt som när arvsegendomen delats upp mellan den överlevande i ett äktenskap och den dödes släktingar. När uppdelningen var genomförd sade sig parterna vara nöjda med uppgörelsen och försäkrade att de i framtiden inte skulle göra fler anspråk på egendomen. I fallet med dominikankonventet uttrycks det sistnämnda på följande sätt: ”quith och ffri fför alle fförscrifne conuentz brödra aatalare til euigh tiidh”627 Konventsbröderna som kollektiv frånsade sig för evigt att utkräva mer i arv från den dödes arvingar. När ett borgaräktenskap upplösts på grund av den enes frånfälle och arvet skiftats efter denne, sade sig arvingarna till den döde vara nöjda med tilldelningen och gav änkan ”medh sin barn quit, fry lyduch och lös for alt hendermera tiltal fore alle födde och ofödde athalara til ewigh tijd.”628 Arvingarna försäkrade alltså att inte kräva något mer av änkan i framtiden. I exemplet med konventets anspråk på en konventsbroders egendom och konventets försäkran till arvingarna att de blivit nöjda med tilldelningen intog konventet arvingarnas plats. Att ett konvent befanns i en sådan situation var dock mycket ovanligt. Omman drar en parallell mellan konventet och den överlevande äkta hälften i ett äktenskap så borde konventets tilldelning av arvet efter en avliden broder uppgå till hälften av den totala egendomen. För att bekräfta att det såg ut på detta sätt undersöktes stadsböckerna efter fall där konventet var ena parten i en arvsdelning efter en avliden ordensbroder. Den 25/7 1524 beslöt rådet att en avliden broders hus skulle delas mellan 626 Angående kyrkans rätt till halv egendom i Danmark se Dübeck 2003 s. 112. 627 Sjb 27/6 1496. 628 Stb 30/10 1499, s. 458. 219
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=