kapitel v. konventsbröder och bostadsbristen ansågs vara fullvärdig bröstarvinge, och därmed arvsberättigad, kan utläsas ur det fall där en franciskan, som var son till en avliden kanngjutare, måste godkänna den försäljning av släktens fasta egendom som hans mor ville genomföra. Det faktum att även han skulle ge sitt godkännande vittnar om att han som bröstarvinge hade rätt till sin del i fastigheten. Eftersom han ägde en del av fastigheten betydde det samtidigt att han hade förtur till att köpa fastigheten före någon utanför släkten (se föregående kapitel). Att han godkände att modern fick sälja egendomen betydde att han tackade nej till att själv köpa den, det vill säga att han avstod från sin förköpsrättighet.598 BrödernaHans (dominikan) ochMartinGregersson hade tidigare i livet fått delar av sitt fadersarv. Förmodligen hade dominikanen Hans använt den arvedel han då fick sig tilldelad för att köpa sig en utbildningsplats hos dominikanerna. När bröderna och deras mor Gertrud i juni 1511 åter uppsökte rådstugan var det för att fördela det resterande arvet efter fadern. Modern hade nämligen ingått nytt äktenskap och den nye mannen skulle snart förfoga över egendomarna. Trots att Hans var dominikanbroder ärvde han liksom sin bror en egen gård i trä och allt som hörde till gården. När uppdelningen var klar gav bröderna styvfadern rätt att förvalta deras mors egendomar och lovade honom att inte göra fler anspråk på fadersarvet.599 Även omen tiggarbroder från en stockholmsfamilj för tillfället befann sig i ett konvent utanför Stockholm för sin utbildning ärvde han uppenbarligen sina släktingar i Stockholm, vilket följande exempel belyser. Mickel Nicolai var för tillfället stationerad i konventet i Sigtuna när han kom i åtnjutande av arvet efter sin avlidne stockholmsbror.600 Hans Ragwaldi var stationerad i Nådendal när han kom i åtnjutande av sin nyligen avlidna mors och sin styvfars arv i Stockholm. Han delade såväl det lösa som det fasta fadersarvet med styvfaderns syskon och syskonbarn. Hälften av faderns egendom gick till Hans och den andra hälften till styvfaderns övriga arvingar. Ett förbehåll fanns dock: arvingarna skulle som 598 Sjb 8/11 1479. 599 Stb 4/6 1511. 600 Stb 8/10 1491. 210
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=