kapitel v. konventsbröder och bostadsbristen identifierat en glasmästare och en guldsmed.591 Alla ovanstående yrkesgrupper utom en hade enligt sina respektive skråordningar begränsade rättigheter att anställa personal, särskilt utslagsgivande var begränsningen av antalet mästare i dessa yrken. Denna begränsning kunde ha bidragit till att flera inom dessa grupper valde en annan bana. Endast skräddarna av de ovan nämnda yrkena hade rätten att ha många mästare. Den främsta orsaken till att hantverksmästarna inom just dessa yrken kunde erbjuda sina söner en annan utkomst var att de hade de ekonomiska möjligheterna. Det var kostsamt att skicka en son till ett konvent för att utbilda sig. Han måste ha med sig en ingift, det vill säga en egendom för att få träda in. Egendomen skulle försörja honom under utbildningen, tills han blivit så fullärd att han kunde försörja sig själv. Att försörja sig själv för den som stannade inom orden innebar att han predikade, utövade själavård och ansvarade för hållandet av mässor även på andra platser än i den egna kyrkan, framförallt vid gillens eller skrånas altarstiftelser. Han kunde också utnyttja sin skrivkunnighet på flera sätt, till exempel få uppdrag som testamentsexekutor, skriva vittnesintyg eller som sagt ta tjänst som någons skrivare. Störst inkomst erhöll nog den broder som fick ansvara för någon av de altarstiftelser som gillena inrättade och ekonomiskt understödde, eller somprivatpersoner inrättade för sina familjemedlemmar. Med ett sådant själavårdande uppdrag kunde brodern, förutom inkomsten, i vissa fall också erhålla tjänstebostad.592 En och samma person kunde dessutom upprätthålla altartjänst åt mer än ett gille.593 Arvspraxis för konventsbröderna i Stockholm före reformationsriksdagen 1527 såg mycket annorlunda ut än för cisterciensermunkarna ute i landet, helt enkelt därför att konventsbröder inte tycks ha förlorat rätten 591 Sjb 8/11 1479, RoelvinkRiddarholmens kyrka och kloster 2008 s. 92. 592 Det är belagt att Helga lekamens gilles prebendater periodvis (två st.) hade tjänstebostad, förutom årslönen på 30 mark: Schück 1940, s. 160, 165, 167. 593 Schück 1940, s. 162. 208 Arvsberättigad även efter inträde i orden
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=