kapitel v. konventsbröder och bostadsbristen säljastadsfastigheter till det andliga eller kyrkliga ståndet. Almquist förvånar sig över att ett sådant förbud inte utfärdades för gåvor av sådana egendomar till religiösa institutioner i Sverige. Till svar på denna förundran anser jag att tillkomsten av själagåvan som form i sig medförde en begränsning av de kyrkliga institutionernas äganderätt, vilket visserligen Almquist är medveten om – ändå önskar han ett förbud. Enligt Almquist hade nämligen Bremen och Riga förbjudit själagåvor.577 Något förbud infördes inte i Stockholm utan själagåvorna förblev ett inslag i stadens ekonomiska liv fram till reformationen – varför ett sådant förbud inte behövdes i Stockholm kommer att förklaras i föreliggande kapitel. I det följande belyses sålunda delar av konventens ekonomi, hur de förvaltade donationer och ingiften men också hur de behandlade sådant arv som tillkommit en konventsbroder efter det att han inträtt i orden. Särskild uppmärksamhet riktas mot arv av fast egendom belägen i Stockholm. Utöver detta studeras vilka andra eventuella ekonomiska inkomster som konventen och konventsbröderna kunde erhålla och på vilket sätt detta fick konsekvenser för bostadsmarknaden. Underlaget utgörs av de ekonomiska transaktioner som konventen och enskilda konventsbröder genomförde med stadsbefolkningen, såsom dessa framställs enligt jordeböckerna och tänkeböckerna. De inkomstbringande aktiviteter som framkommer i underökningen av konventen i Stockholm jämförs med dem Christian-Fredrik Felskau fått fram för två franciskankonvent i Prag. I en artikel från 2013 redogör han för flera av de verksamheter som han anser var av ekonomisk art som franciskanerna deltog i och som de skriftligen dokumenterade.578 Två av staden Prags franciskankonvent har nämligen utförliga källor bevarade. Som första ekonomiska verksamhet nämner Felskau den avgiftsbelagda själavård en medborgare kunde få utöver den gängse själavård som alla hade tillgång till gratis. Mot betalning eller en donation kunde en donator få utökad själavård, till exempel beställa läsandet eller sjungandet av extra mässor efter sin död. Vid speciella tillfällen kunde även prästens utdelande av vissa sakrament utföras mot betalning. När konventsbröderna 577 Almquist i Historisk tidskrift 1939 s. 258–59. 578 Felskau i Hereditas Monasteriorum2013, s. 27–54. 203
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=