kapitel v. konventsbröder och bostadsbristen det att han inträtt i orden. I det följande kommer det att framgå hur en sådan egendom förvaltades av konventen och vem som faktiskt ägde den fasta egendomen. Här är det av betydelse att få kunskap om på vilka villkor den fasta egendomen ärvdes av konventsbrodern och hur konventen förvaltade den. Med fast arvsegendom menas här bodar, källare, tomter och hus eller delar av tomter och hus i staden. I den nämnda artikeln klargjordes att äganderätten sällan överfördes från borgarsläkten till konventet. Stadsegendomhamnade inte hos konventen och därmed ackumulerades inte någon fast egendom hos konventen i Stockholm, något som däremot var vanligt förekommande bland birgittin- och cistercienserkloster i Sverige. I Stockholmvar de flesta som hade burskap medlemmar i ett gille. Välbärgade borgare var medlemmar i flera gillen. På gillesfesterna i gillesstugan fann medlemmar sin äktenskapspartner, vid gillesaltaret döptes barnen av gillesprästen och när en medlem avlidit hölls likvaka, själamässor och begravning av nämnda präst. Om ett gille var stort och hade flera altarstiftelser i flera kyrkor i staden kunde det hända att gillet byggde ett så kallat prebendehus för sina präster att bo i. Medlemsavgifter och donationer gjorde det möjligt för ett gille att erbjuda en präst en altartjänst, att underhålla sin gillesstuga och att underhålla ett eventuellt prebendehus. Gillenas fasta egendomar användes av och var till för medlemmarna. Den eller de präster som var knutna till gillet var anställda för att sköta vården av gamla, sjuka och döende. Endast de gillen som hade prebendehus för sina präster fråntog borgerskapet en möjlig bostad. Å andra sidan gynnades gillet av donationer som i vissa fall understödde en släkting från borgarståndet som blivit präst. Indirekt användes då även prebendehus av söner uppväxta i borgarhushåll, även om deras yrke inte var ett borgerligt sådant. I den tidiga reformationens retorik framställdes religiösa institutioners egendomsinnehav som enorma, till förfång för allmänheten och i Stockholm till förfång för borgarna. I det följande ska visas att så inte var fallet, varken för franciskankonventet eller för dominikankonventet i Stockholm, eller för de gillen som var knutna till dessa konvent. 200
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=