kapitel i. lös och fast egendom senmedeltida städer i norra Europa har funnit att förhållandena för en hustru förbättrades när en stad befann sig i en expansionsfas. Samma studier visar också att när staden hamnade i ekonomisk kris minskade kvinnornas/hustrurnas handlingsmöjligheter. Dels kunde egendomsproportionerna mellan makarna förändras till makens fördel, och i förlängningen själva arvsrätten mellan könen förändras eller så behölls den lika arvsrätten, men kvinnan fick ut sin i större utsträckning i lösöre. Om fördelningen av egendomarna inte rubbades kunde männen i stället strypa kvinnans dispositionsrätt över egendomen, både under äktenskapet och när hon blivit änka.8 Eftersom Stockholm var i en sådan expansionsfas under undersökningsperioden är det av särskilt intresse att studera kvinnornas möjligheter att äga och förvalta egendom. I det följande studeras hennes möjligheter i förhållande till sin make och somänka, särskilt i kapitel två och i kapitel fyra. Tidsperioden överbryggar även två epoker; medeltidens slut och reformationens början och det är av intresse att se vad borgarna i Stockholm höll fast vid och vad de eventuellt ändrade på när det gäller rätten till och förvaltandet av fast egendom, det vill säga rätten för kvinnor och män att förvalta sin fasta egendom och därmed delta i kapital- och kreditmarknaden. Tidigmoderna, europeiska forskare har hävdat att kvinnors handlingsutrymme minskat under reformationsperioden. Det har framhävts att patrilineära tendenser på allvar slog igenom då. I Sverige har forskare ännu inte studerat kvinnor i städer ur det perspektivet. Ur ett egendomsperspektiv har endast forskning om hur kyrkors och klosters egendomsinnehav förändrats. Redan på riksdagen i juni 1527 avgjordes kyrkor och klosters rätt till egendomsinnehav. Då beslutades att den katolska kyrkans fasta egendomar i hög utsträckning skulle dras in till kronan. Redan i begynnelsen av reformationen, i 1520-talets början, målades i Sverige och i Europa bilden upp av kyrkor och kloster och konvent som stora egendomsinnehavare. Särskilt propagerades detta i de 8 Bardyn i Continuity and Change 2018 s. 1–28;Howell Commerce before Capitalism2010 s. 137– 141; Howell i Past and Present 1996 där hon visar att männen genom kontrakts- och testamentsskrivande förhindrade kvinnor i Douai att få ut sin rättmätiga del i den gemensamt ägda egendomen; Howell The Marriage Exchange 1998 där detta utvecklas vidare. 20
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=