ettborgarhushåll i Stockholm hade alla bröstarvingar del i den fasta egendomen. Även när föräldrarna planerade för att en son eller dotter skulle få en utbildning utanför hantverks- eller köpmannayrket, I hade de rätt att få ut sin del i den fasta egendomen. Denna arvedel användes för att köpa sig en akademisk utbildning. Inträdesavgiften till en sådan utbildning kallades för en ingift i de fall utbildningsplatsen var knuten till ett kloster eller ett konvent. Inträdesavgiften kunde också tillkomma den katedralskola man blivit antagen till eller det universitet i vilket studenten skrev in sig.565 Den fasta arvsegendom en son eller dotter från ett borgaräktenskap i Stockholm förde med sig som ingift hade i många fall omvandlats till lös egendom. Den fasta egendomen värderades då vanligtvis i pengar och silver. Från arvingarnas sida var det fördelaktigt att lösa ut den person ur fastigheten som i sin framtida yrkesverksamhet inte skulle idka borgerlig näring. Denne behövde ju inte bo inom stadsmuren för att erhålla burskap och behövde därmed inte bli en konkurrent om bostaden. För den religiösa institution som mottog ingiften och som skulle härbergera och utbilda personen underlättade det att få ingiften i lös egendom eller pengar, eftersom en religiös orden inte hade rätt att äga fast egendom, enligt deras egna, uppställda regler. Om en sådan institution erhöll fast egendom skulle det enligt deras regler inom en viss begränsad tid påbörjas en försäljningsprocess.566 kapitel v. konventsbröder och bostadsbristen 565 Ferm i Swedish Students at the University of ViennaStockholm 2011 s. 14–16; Ferm i Swedish Students at the University of Leipzig Stockholm 2014 s. 18–20. 566 Gallén i KLNM, uppslagsord: dominikanorden; uppslagsord: franciskanorden. Gögsig Jakobsen i Kloster och klosterliv s. 160; Ekre i Kloster och klosterliv s. 150 f. Enligt svensk stadslag skulle arvingar eller borgare i staden inom ett år begära att få återlösa respektive 198 Inledning
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=