kapitel iv. förtur och egendomsanspråk valtas av en obesläktad. Stadslagens bestämmelser från 1300-talets andra hälft förutsatte fortfarande, som landslagen, att makarna höll isär sina egendomar inom och efter att äktenskapet upplösts. Vid upplösningen av ett sådant äktenskap betydde det att den dödes arvingar övertog ansvaret för dennes fasta egendom i de fall änkan gifte om sig. När den ena parten dog borde då den överlevande, enligt lagen, enbart få tillgång till sina egendomar och sin lagstadgade giftorätt, om hon ville gifta om sig. Hon hade vid omgifte inte längre rätt att förvalta barnens egendom. I framförallt kapitel två framgick att änkans faktiska giftorätt i Stockholm inte stämde överens med lagens föreskrifter utan att giftorätten även omfattade parets fasta egendom, vilket tydde på att äktenskapen inte höll isär sina fasta egendomar inom felaget. Änkan i Stockholm fick hälften av alla tillgångar, fasta som lösa, när maken avlidit, oavsett om hon tänkte gifta om sig eller inte och oavsett om hon hade gemensamma barn med den avlidne maken eller inte. I Köpenhamn fick änkorna vänta till mitten av 1500-talet innan de fick hälften av tillgångarna.551 I Stockholm överensstämde inte lagen med verkligheten på denna punkt och stockholmarna hade redan infört den lika uppdelning som långt senare genomfördes i Köpenhamn. Änkan i London fick tillgång till hälften av makens tillgångar endast i de fall de inte hade några gemensamma barn. De halva tillgångarna utgjorde då hennes änkepension. I de fall de hade gemensamma barn fick änkan däremot endast tillgång till en tredjedel av hans fasta tillgångar, vilket förklarades med att hon då skulle dela hans arvsegendomar med barnen. Om änkan i London gifte om sig förde hon i det ena fallet med sig hälften av den förste makens tillgångar in i det nya äktenskapet eller endast en tredjedel av hans tillgångar, om hon hade barn med honom. Från den nye maken fick hon ytterligare en morgongåva. Men alla tillgångar sköttes av den nye maken, enligt Hanawalt.552 I London minskade man det kvinnan tog med sig in i det nya äktenska551 Först en bit in på 1500-talet erhöll successivt änkor i danska städer rätt till halva äktenskapets egendom, enligt Jacobsen 1995 s. 177–180. Först ut av dem var Köpenhamn. Där fick änkan halva egendomen oavsett om paret hade bröstarvingar eller inte. Innan erhöll änkor i Danmark endast 1/3 av hushållets egendom, som i London, enligt Hanawalt The Wealth of Wives 2007 s. 6. 552 Hanawalt The Wealth of Wives 2007 s. 9 och 61. 191
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=