kapitel i. lös och fast egendom ibland medförde att egendom kunde användas på ett friare sätt för vissa. I andra fall skapades striktare bestämmelser som kom att följas. I den här studien undersöks hur stockholmarna kringgick lagens föreskrifter eller hur de omtolkade lagrum till sin egen fördel. Här undersöks vilka förbud för överföringar av egendom som staden själv skapade för att gynna den borgerliga verksamheten i staden. Stadslagen kommer sålunda att ställas mot stadens praktiker gällande arv och förtursrättigheter till fast egendom med betoning på hur dessa rättigheter såg ut för kvinnan. Betydelsen av hur arvs- och egendomsrättigheter var formulerade ska inte underskattas. Formuleringarna satte gränser för kvinnor och mäns möjligheter till kapitalackumulation och deras möjligheter att delta på en kreditmarknad. Genusforskare har fullt ut förstått detta. De har under 1900-talet undersökt ägo- och förvaltningsförhållanden samt möjligheter att disponerta egendom för kvinnor som levde på landsbygden, men först under 2000-talet har ett antal undersökningar genomförts på kvinnor i senmedeltida städer. Följande undersökning är ett bidrag till denna forskning. Med hjälp av fast egendom kunde enmedeltida ägare lösgöra kapital, skaffa sig krediter för investeringar, ta lån på ränta, köpa sig en vårdplats m.m. I det följande studeras hur borgarfamiljerna fungerade under äktenskapet och vad som hände med familjen och dess affärsverksamhet när äktenskapet upplöstes, något som tidigare inte undersökts för någon svensk medeltida stad. Kort sagt: hur utnyttjade kvinnor och män den fasta egendomen i handelsstaden Stockholm under åren 1479–1530 då staden var mitt upp i en expansionsfas. Tidsperioden för undersökningen är intressant därför att nyligen genomförd forskning av Johan Söderberg och Bo Franzén understryker att Stockholm expanderade under andra hälften av 1400-talet, tidigare än vad äldre svensk forskning påstått. Befolkningsökningen gav upphov till ett kraftigt tryck på bostads- och kreditmarknaden. Forskarna visade också att Stockholm till skillnad från andra städer inte var beroende av dess agrara omland i samma utsträckning som andra städer. Viktigt för Stockholm var däremot att järn- och kopparleveranserna fungerade smidigt.7 Några studier genomförda på 7 Franzén och Söderberg i Historisk tidskrift 2018:2 s. 227–254. 19
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=