kapitel iv. förtur och egendomsanspråk acceptans från hans sida uppnåddes inte. Allt tyder även på att Kaderin var den mest välbärgade av de två, kanske att hon i sitt andra äktenskap till och med hade gift ner sig. Hon var dotter till en, vid sin död, välbärgad rådman och hennes första äktenskap hade ingåtts med en förmögen köpman, medan hennes andra make, Oleff, enligt Sjöden, var okänd. En annan kvinna, hustru Birgitta, hade under sin änkeperiod gjort som Katarina, nämligen handlat på egen hand, i det här fallet med fast egendom. Utgången av hennes inköp blev positiv, även efter hennes omgifte. Birgitta hade som varandes syster till prästen herr Hans kunnat få förtur att köpa en hel tomt av honom. När hon sedan gift om sig med Niels var denne angelägen om att tomtens mått och storlek infördes i tänkeboken så att innehavet styrktes skriftligen. Så skedde också.545 Här belyses att allt mitt blir också ditt. Den fasta egendom hon förvärvat genom bördsrätt tillkom genom äktenskapet även honom. Kvinnan kunde också dra sig tillbaka när hon blev änka. Det var vanligt att änkor lämnade sina hus som betalning i efterskott för vård, mat och husrum under sina sista år i livet. Det stod dem fritt att anlita antingen en släkting eller en granne eller någon annan sommed huset som betalning tog på sig att ta hand om dem till livets slut. I många av transaktionerna var kvinnan personligt närvarande på rådstugan.546 Det är en intressant iakttagelse eftersom Howell har funnit att vid sytningskontrakt (eng. annuites) upphörde släktingars förtursrättigheter. Den som behövde åldringsvård kunde erbjuda sin egendom till vem som helst, utan att ta hänsyn till bördsrättigheter. Att inge sig till någon uppfattades av samtiden som ett personligt låneförhållande och änkorna var som sagt om möjligt närvarande på rådstugan, vilket påpekas uttryckligen i jordeboken eller tänkeboken.547 Åldringen fick vård, erhöll mat och dryck och bodde kvar i en del av sin bostad. Andra delar av bostaden kunde hyras ut och då tillkom hyresintäkterna antingen vårdnadstagaren eller vårdgivaren. Det berodde på hur avtalet såg ut. Betalningen för vården och uppehället fick vårdgivaren inte vid tillfället för kontrakts545 Stb 5/4 1525. 546 Upplåtelse av fast egendommot sytning i utbyte: Stb 14/3 1491, 9/10 1504, 23/12 1514 s. 33, 547 ”oplot personlige med hond och mwn” Stb 23/12 1514. 189
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=