kapitel iv. förtur och egendomsanspråk nan ok forlychan.”543 Skilsmässa i betydelsen ett upplöst äktenskap var en omöjlighet under den katolska tiden. Boskillnad kunde däremot förekomma, en sådan kallades för en förlikning. Med hjälp av utvalda förlikningsmän, delade domstolen i Stockholm upp Kaderinas och Oleffs egendomar, både de fasta och de lösa egendomarna. Det är denna uppdelning av hans och hennes ägor som innebär att giftorättsgemenskapen i stort upphör. Oleff blev tvungen att lova att hädanefter inte göra anspråk på något som helst av det som tilldelats Kaderina i denna uppgörelse, inte ens lösöret, silvret eller de kläder som tillhörde henne fick han röra. Han fick inte heller del i hennes ränteinkomster i staden och hade naturligtvis inte skyldighet att betala de lån hon tagit i staden. Beträffande de ränteintäktsanspråk paret/felaget hade på personer och affärskontakter utanför Stockholms stad, skulle de dela på dessa. Beträffande denna del gällde fortfarande giftorättsgemenskapen, men den skulle med tiden automatiskt avvecklas eftersom paret hädanefter inte skulle göra några affärer ihop som ett felag. Allt de ägde i staden isärhölls däremot i denna uppgörelse. Det betydde att de på var sitt håll kunde fortfara att vara aktiva köpmän. De fasta egendomar de tilldelades utgjorde i det stora hela de fasta egendomar de från sina håll fört in i äktenskapet, vilket framgår därför att det är arvegods från respektive föräldrar som fördelats. Endast verksamheten utanför staden skulle behandlas på vanligt sätt, det vill säga delas mellan makarna, som om felaget fortfarande var i aktion – men som sagt detta förhållande var bara temporärt.544 Exemplet belyser dåtidens uppfattning om felaget. Oleff som varandes felagets överhuvud skulle behandlas med respekt men makans rättigheter som partner i felaget skulle accepteras av honom. Först påpekade domstolen att Kaderin handlat i egenskap av hushållsföreståndare när hon som änka drev igenom försäljningen. Detta faktum ville rådet att maken skulle acceptera. Rådet fick upprepa detta. Mot Kaderin var rådet till en början försiktig i sina uttalanden när hon väl var omgift: hon skulle inte provocera sin man. Samtidigt försökte de få maken att förstå att hon hade rätt att handla fritt med lös egendom, även inom äktenskapet. En sådan 543 Stb 4/5 1499 s. 427. 544 Stb 4/5 1499 s. 426–27. 188
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=