kapitel iv. förtur och egendomsanspråk giftorättsgemenskapen (äktenskapsfelaget) i sådana besvärliga fall som ovan och dömde till boskillnad eller bouppdelning.521 Vissa änkor gifte inte om sig utan förblev hushållsföreståndare, vilket som sagt på den här tiden uttrycktes genom begreppet ”husbonde” eller förkortningen ”bonde”, både för kvinnor och för män. För kvinnor kunde också begreppet ’hustru’ innebära att de faktiskt var hushållsföreståndare i änkeståndet. Se under rubriken namnskick hur en sådan kvinna betecknades. Ett exempel på att hustrubegreppet användes för att visa att en änka hade fullständiga rättigheter över fast egendom utgör fallet Cristine som pantsatte all fast egendom hon ägde i staden därför att hon var skyldig sin bror, kyrkoherden Oleff Kwste, 875 mark.522 Ett exempel på en kvinna som ville behålla sin plats som överhuvud är Vendel. Vid makens död hade hon två vuxna söner och en gift dotter i livet. Äldste sonen fick Vendels mors hus vid Järntorget, dottern och hennes man fick ett hus med flera våningar, två gatubodar och tre källare plus en stor tomt. Yngste sonen tilldelades det hus Vendel själv bodde i. Hon deklarerade att hon tänkte bo kvar och förklarade explicit att den vuxne sonen inte fick ta på sig husbondeskapet så länge hon levde. Kvinnan ville förbli dess överhuvud ”sielff radha och vara husbonden i huset så lenge hon liffuer.”523 Änkan hade all rätt att handla självständigt med den fasta egendomen och var personligen närvarande på rådstugan.524 Fiskaränkan, hustru Katerina, sålde själv på rådstugan sin halva del i en tomt till en granne för 37 mark. Vad hon skulle göra med pengarna framgår inte.525 En annan änka slutförde den försäljning maken påbörjat då han levde.526 Jöns Olssons änka sålde en förvärvad gård i trä. Trots att den var förvärvad upp521 Warner i Stepfamilies 2018 s. 3–4. 522 Stb 23/7 1492. 523 Stb 2/4 (9/4) 1526 s. 89 står det att hon ville förbli husets ”husbonde” tills hon dör. Liknande på många håll i norra Europa, enligt Howell Commerce before Capitalism2010 s. 108. 524 Sjb 4/4 1495 nr 1358, 8/11 1479; Stb 27/1 1500, 29/5 1525. Eventuellt i högre utsträckning än i andra städer gifte inte en änka i Montpellier på 1300-talet om sig. Änkan i Montpellier handlade i mycket hög utsträckning med fast egendom och investerade gärna i köp av hus i staden: Reyerson i Women and Work 1986 s. 134–137. 525 Stb 19/12 1485. 526 Stb 16/8 1507. 184
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=