kapitel i. lös och fast egendom träda ett yrke eller ett ämbete med givna inkomster var väldigt få, kan rätten till släktegendomen trots allt inte överbetonas, eftersom det var genom den som människorna arbetade upp sin förmögenhet eller med den som de köpte sig en utbildning eller en vårdplats. I Sverige gällde principen om realarv i fast egendom.5 Tanken med realarv var att alla bröstarvingar skulle ha rätten att ärva den så värdefulla fasta egendomen, men den ägosplittring som oftast blev följden måste lösas av bröstarvingarna inbördes. Realarv i den fasta egendomen fick som följd att många borgarbarn ärvde så små delar av en fastighet, att det var mycket svårt att idka borgerlig verksamhet där.6 Även om man ärvt ett helt rum var det svårt att både arbeta och bo i samma rum. Städer i det medeltida Sverige styrdes av Stadslagen. Lagen gjorde det svårt för medborgarna att använda den fasta ärvda egendomen på ett fritt sätt i förhållande till släkten. Svårigheterna fanns för både kvinnor och män. Stadslagen hade tillkommit och tagits i bruk under andra hälften av 1300-talet. En av lagens viktigaste uppgift vid tillkomsten var att reglera fördelningen av de fasta egendomarna. Lagen gjorde det svårt för den enskilde och kvinnor i synnerhet att använda sig av sin fasta egendom efter eget skön. Rätten till fast egendom reglerades genom strikta regler för arv vilka gynnade vissa, men missgynnade andra. Lagen stipulerade regler för hur egendomsöverföringar skulle ske när ett äktenskap skulle ingås, när ett byte av egendom med en motpart skulle ske, när någon ville ge sin fasta egendom i gåva till någon annan, när någon ville köpa en egendom eller när någon ville sälja sin arvsegendom. I ingen av dessa fall var egendomsöverföringen fri, om det handlade om en överföring av ärvd, fast egendom. Lagen skyddade nämligen släktens rättigheter till arvsegendomen framför den enskildes frihet att göra vad denne ville med sin fasta, ärvda egendom. Under årens lopp hade emellertid vissa praktiker uppstått som ibland ruckade på lagens bestämmelser och 5 Elias Wessén kommenterar att stadslagen på flera ställen använder begreppet ’arv’ i betydelsen fast egendom, ärvd gård. Wessén i StL 1966, s. 25, not 12. Benämna fast egendom med enbart begreppet ’arve’ var vanligt i städer på kontinenten, enligt Martha Howell Commerce before Capitalism2010 s. 50–53. 6 En sådan ägosplittring fann även Thomas Ertl för Wien under 1400-talet: Wien 1448kommande 2019. 18
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=