kapitel iv. förtur och egendomsanspråk senlig mängd kontanter som han förvaltade. Cristoffer och hans hustru fick ut sitt lån av Lasse i form av örtugar och i silver. Uttryckligen står det att ingen ränta lades på lånet.493 Månne var de släkt? Änkor och änklingar måste be om samtycke från den avlidnes släkt i alla de fall de ville sälja delar av sin giftorätt, det vill säga den halva av äktenskapets fasta egendom som de fått i arvsskiftet efter den döde maken/ makan. Släktingarna måste tacka ja eller nej till att köpa sådan egendom innan den såldes till en oskyld.494 Även om ändamålet med försäljningen var att finansiera en själagåva krävdes arvingarnas tillstånd, eftersom de hade förtur till att köpa fastigheten eller till att vid ett senare tillfälle återlösa den. Ett tydligt exempel utgör den kvinna som önskade utökad själavård. Under sin levnad hade hon inte givit något i fast egendom för det ändamålet men önskade att själavården efter hennes död skulle utökas. En försäljning av fast egendom skulle sörja för den fortsatta vården. När önskan efter hennes död skulle uppfyllas tillfrågades hennes släktingar om det var möjligt att få sälja gården till en obesläktad köpare.495 När syskon i staden var de enda arvingarna behövde de få tillstånd av varandra i de fall de ville sälja arvsegendom till en oskyld. Effuert, som var ogift och inte längre bodde i staden, fick tillstånd av sin syster Sigrid när han ville sälja sitt fars- och morsarv, ett stenhus som vilade på tre källare och den gatubod som låg vid torget, som hörde till fastigheten. Dessutom fick köparen en bod som hörde till systerns hus. Systern var gift med Morten Persson,496 men trots det tillfrågades aldrig han inför försäljningen – inte ens gällande boden som låg under makarnas hus. Det räckte för Effuert att få systerns bevittnade godkännande. Skrivaren av protokollet beskrev utförligt hur två rådmän bevittnat Sigrids uttalade samtycke samt hur hon även närvarat och givit sitt handslag vid tillfället för överföringen av egendomen.Omköparen av nöd blev tvungen att sälja 493 Stb 20/10 1516 s. 128–129. Samma typ av försäkran från maken och makan om att de pantsatt av egen fri vilja finns i en pantsättning av ett hus värderat till 700 m.: Stb 28/7 1518. Räntan vid ett pantsatt lån uppgick vanligtvis till 5 %, som i fallet Stb 28/8 1504 eller t.ex. 23/3 1500 s. 471. 494 Stb 12/2 1526. 495 Tillfrågas släktingarna 10/6 1525 och de svarar JA. Den 14/6 1525 genomförs försäljningen, enligt tänkeboken s. 62. 496 Stb 3/10 1519. 178
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=