kapitel iv. förtur och egendomsanspråk Även när en make sålde en fastighet som han tidigare inköpt av ett dödsbo, som han inte hade någon släktanknytning till, behövde han sin hustrus godkännande. Detta underbygger ytterligare att samtycke krävdes även när man hade för avsikt att sälja avlinge egendom (förvärvad egendom). All fast egendom som inköpts till ett hushåll ingick i felaget och när någon sådan del skulle säljas krävdes i praktiken partnerns samtycke. Hustrun hade lika stor del i sådan egendomoch skulle den avyttras krävdes hennes godkännande.489 Inte bara vid försäljningar utan också när makarna skulle ge gåvor av deras gemensamma egendom behövde de varandras godkännande. Maken Pedher handlade med sin hustru Hillewijs ”godh vilia” när han skulle ge hennes syster en hemgift bestående av en gård i trä.490 På det äldre parets ansvar hade lagts att förse en yngre syster med sitt förskottsarv i form av en medgift. Förmodligen var systrarnas båda föräldrar döda. Man kan även förmoda att paret förvaltat egendomen på uppdrag av föräldrarna tills den yngre systern skulle gifta sig. När brevet utfärdades stod Hillevis make Pedher som givare men naturligtvis ”medh sin kera hustrv godh vilia”. Medgiften uppläts till den yngre systerns man. Ytterligare ett viktigt område som i praktiken i Stockholm krävde samtycke (trots att lagen inte krävde det) av make/maka var vid pantsättning av fast egendom som säkerhet.491 God sed var att gå tillväga som Cristoffer guldsmed gjorde då han pantsatte den fastighet som han och hustrun bodde i. Han pantsatte den, enligt protokollet, frivilligt och lika frivilligt påstods hustrun ha gått med på detta. Det står också uttryckligen att hon givit honom sitt samtycke. Pantvärdet om 500 antyder att det var ett hus i sten som pantsattes i sin helhet.492 Den som hade möjlighet att låna dem pengarna var Lasse Tordsson. Lasses två omyndiga barn Mattis och Madelenis hade ärvt sin mor, vilket i detta fall innebar att Lasse hade en an489 Sjb 8/5 1497 nr 1470. 490 Stb 1/3 1507 s. 146. 491 Det finns inget lagstadgat krav på samtycke för pantsättning, så en make kunde fullfölja en sådan, vilket uppdagades i skilsmässofallet i kapitel 2. Maken hade utan hustruns vetskap pantsatt deras hus. Han blev emellertid beordrad av domstolen att komma in med hälften av lånet på huset: Stb 7/4 1529, 10/4 1529. I Stb 7/4 1516 framgår att hustrun varit informerad om att maken pantsatt deras egendom. 492 Franzén och Söderberg i Historisk tidskrift 2018:2 s. 237–241 och 252 om priser på hus. 177
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=