kapitel iv. förtur och egendomsanspråk förtur att köpa huset. Om egendomen under den här tiden uppfattades som gemensam kan det betyda att modern ansågs vara ”släkt” med säljaren, svärsonen, det vi kallar för ingift släkting. Man kan också hävda att eftersom makarna bildade ett felag var maken bara representant för felaget. I detta felag var köparen biologiskt släkt med en i felaget. I ett annat exempel förekommer en make, sommed makans samtycke, sålde hennes stenhus och hennes tomt med alla salubodar, till en släkting till maken för 700 mark (700 mark indikerar att det var hela fastigheten som såldes). I protokollet uttrycks det släktskapet med att maken sålde till ”sin frende”.483 Att egendom härstammande från kvinnan framgår tydligt eftersom det står att fastigheten var makans morsarv. Det är inte konstigt att en make sålde egendom som härstammade från hustruns släkt. Det ovanliga är att den såldes till en annan släkt. Den släkting som i det här fallet köpte stod högst upp i arvsordningen på bakarvssidan. Makarnas arvsegendomar i Stockholm hamnade sålunda ofta i den enes eller andres släkt och den som med bördsrätt köpte fastigheten ansågs vara släkt med antingen den som formellt sålde eller med hans hustru.484 En sådan övergång från den ena släkten till den andra inom ett äktenskap var ogörligt för dem som var underställda landslagens bestämmelser. Även när en make hade för avsikt att sälja en avlinge egendom bad han sin hustru om lov. Det tyder på att förvärvad egendom behandlades som all annan fast egendom inom äktenskapen i Stockholm. Anders Karlsson bad sin hustru om lov innan han i april 1491 sålde (sina delar?) i ett förvärvat stenhus, med de bodar i sten som bar upp det samt med en källare som fanns på tomten, vilket framgår av köpebrevet. Köpare var Albricht van Lancken, som köpte ut Anders delar för 180 mark. Att huset hade förvärvats (och inte ärvts) av Anders framgår av två brev: i juli 1484 köpte Anders tomten, två år senare uppdagades att det fanns ett hus på tomten, vilket framgick vid en försäljning av ett annat hus i närheten eftersom 483 Stb 1/12 1505. Frende, frände betyder enligt Söderwall Lund 1886 ’släkting’. 484 I Gent på 1500-talet förfogade maken i de flesta äktenskap fullständigt över hushållets gemensamma ägor. Han behövde inte be om makans samtycke, eller om andra släktingars samtycke, såvida han inte sålde hennes arvsegendom, enligt Howell Commerce before Capitalism2010 s. 54–55 och not 10. Detta överensstämmer med hur det såg ut för dem i Sverige som följde landslagen, enligt LarssonLaga fång 2010 s. 104–107. 175
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=