kapitel iv. förtur och egendomsanspråk fallet hustruns samtycke, enligt stockholmspraktiken.480 Annorlunda uttryckt: Makarna måste vara överens när fast egendom skulle säljas, oavsett vem av deras ursprungliga släkter som från början ägt egendomen. Söderberg och Franzén har iakttagit att makarnas gemensamma transaktioner ökat markant sedan 1450-talet och fram till år 1599.481 Denna ökning av makarnas gemensamma försäljningar tolkas som att maken måste erhålla hennes samtycke, inte endast vid en transaktion med hennes egendom, utan närhelst han skulle använda felagets egendom. Samma uppfattning om att makarnas egendom var gemensam kan avläsas när till exempel en make ville sälja ett litet hus som tidigare tillhört hans nu avlidna syster. Denne make behövde också hustruns samtycke för att kunna få sälja det. Ett sådant samtycke hade maken inte behövt enligt de principer som gällde i många städer på kontinenten. Köparen i stockholmsexemplet var inte mindre än säljarens svärmor och hennes nuvarande man.482 Detta är ett exempel på en man som sålde egendom härstammande från den egna släkten, men som sålde den med hustruns godkännande, till hustruns mor och nuvarande make. Från hans släkt till makans släkt blir här uppenbart, vilket ytterligare understryker att i Stockholm äktenskapets fasta egendomar verkligen uppfattades som gemensamma och därmed erbjöds bådas släktgrupper. Maken behövde principiellt hustruns godkännande vid varje försäljning, oavsett om den fasta egendomen härstammade från honom eller från henne. Båda hade ju lika rätt till den. Fler exempel som underbygger denna slutsats kommer att presenteras samtidigt som de kopplas till felagsbegreppet och till släktbegreppet. Huset i exemplet ovan härstammade från hans släkt men hamnade hos makans släkt vid försäljningen. Makans mor köpte det lilla huset. Den som företrädde henne var hennes nuvarande man. Här kan man tolka det som att köparen, som varandes släkting till säljaren, hade 480 Stb 24/5 1490 s. 440. 481 Franzén och Söderberg i Historisk tidskrift 2018:2 s. 250. Procenten är enbart räknad på fastigheter i vilka värdet eller tomtstorleken nämns, inte på egendom som saknar sådana uppgifter. Hanawalt The Wealth of Wives s. 163–165 och tabell 8:1 har kunnat iaktta samma ökning av makars gemensamma försäljningar i London, men under perioden 1300–1474. Som köpare minskade de under samma period, visar hon. 482 Sjb 1/12 1494 nr 1339. 174
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=