kapitel iv. förtur och egendomsanspråk sålde med sin hustru deras fjärdedel samma dag som Margit sålde. När allt var klart hade guldsmeden, utan att vara släkt med någon i hushållet, lyckats komma i besittning av hela huset och den bakgård som hörde till.475 På två år hade han lyckats köpa ut alla delägare i huset och därmed skaffat sig en avlinge egendom. Förmodligen ansågs en delägare i en och samma fastighet som närmare granne än dem vars ägor angränsade till fastigheten. Jens Gudmwndsson och hans unga hustru hyrde förmodligen ett halvt stenhus av Uppsala domkyrka. Huset låg nära Dominikankonvetet (under denna tid kallat Svartbrödraklostret). När det blev aktuellt för kyrkan att sälja huset hade paret som hyrde det inga förköpsrättigheter eftersom de inte ägde någon del i huset. Det gjorde däremot den unga kvinnans mor Kadrin. Hon ägde hälften av den andra halvan av huset. Den andra hälften av halvan ägde hennes bror Jacob. Kadrins man Lasse gjorde anspråk på att få köpa den halva som var till salu, eftersom han och hustrun ägde del i fastigheten och tack vare att Kadrins bror inte gjorde anspråk på den. Lasse Laurensson kunde därför få rätt att å felagets vägnar genomföra köpet. År 1489 gav Lasse och Kadrin köpedelen till sin dotter, hon som var gift med Jens Gudmwndsson. Kadrins fjärdedel i huset hade dottern och hennes man redan tillgång till och om de betalade Kadrins bror Jacob för att utnyttja hans del i huset, kunde det unga paret förfoga över hela huset.476 Det faktum att stockholmarna inte höll isär parternas fasta egendomar inom äktenskapet fick konsekvenser. Men var makarna likvärdiga ägare? För att få svar på frågan studeras om även maken måste be sin hustru om lov när han ville genomföra en transaktion med den fasta egendom som härstammade från hans släkt. Maken på svensk landsbygd behövde näm475 Stb 2/4 (9/4) 1526 s. 87–88. 476 Sjb 30/3 1489 nr 1069. 172 Samtycke – maken som exekutor av felagets fasta egendom
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=