kapitel i. lös och fast egendom Stadsholmen var sålunda en förutsättning för att kunna idka borgerlig verksamhet i Stockholm på den här tiden.3 På Norrmalmoch Södermalm hade stadsinvånarna sina djur och kolgårdar, även om en del av dem även hade sin bostad där, men handel på malmarna var ännu inte tillåten. Dessa bestämmelser fick som följd att Stadsholmen blev synnerligen trångbodd och att priserna på Stadsholmen var höga.4 Därmed blev det främst de mest förmögna som hade möjlighet att köpa större delar av en fastighet medanmindre bemedlade endast hademöjlighet att köpa mindre delar eller billigare delar av en fastighet. Andra ägde inte alls sin bostad utan hyrde den, men även dessa kunde erhålla handelsprivilegier, såvida de ansökt om burskap och betalat in avgifterna. Själva boendet på Stadsholmen var förutsättningen för att kunna avyttra sina produkter där. En annan tungt bidragande orsak till trångboddheten var det rådande arvssystemet. En utvidgning av handelsprivilegierna kunde ha löst delar av bostadsproblemet, men inte problemet med det strikta arvssystemet. Reglerna underlättade för släktingar att komma åt en bostad, medan de utestängde andra som inte var släkt. Stadsstyrelsen i Stockholm och i andra europeiska städer försökte ändra på företrädesrättigheterna eller ändra reglerna på annat sätt för att underlätta för andra än släktingar att få tillgång till en bostad. I ett medeltida samhälle där möjligheten att till1516–1525. Ser. 3 Vol 3. Stockholm:Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, 1935. 3 Inte unikt för Stockholm utan gällde i de flesta europeiska städer: JacobsenKvinder, kön og köbstadslovgivning 1995 s. 244. 4 Franzén och Söderberg har visat att tomtstorleken minskade under 1400-talet så att flera hus kunde byggas på samma tomt. Historisk tidskrift 2018: 2 s. 227–254, här s. 241–245. 17
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=