kapitel iv. förtur och egendomsanspråk ten.463 Av ovanstående exempel framgår tydligt att förtur kunde åberopas för anspråk på både källare, stenbodar, murar och tomter. I kapitel tre framgick att kvinnor och män ärvde hus och gårdar men att de också ärvde tomter, källare och stenbodar. Alla dessa delar i en fastighet ansågs således ha fast egendoms natur och kunde begäras förtur till. I det här kapitlet har det framgått att även en gemensammur kunde ge den ene ägaren rätt att lösa ut den andra genom att åberopa grannförtur. Eftersom börd hade företräde framför granne behövde en granne som gjorde anspråk på en fastighet hävda att köparen som köpt den i själva verket inte var bördsberättigad: Ett sådant påstående angav köpmannen Hans Priwalk när hans granne hade sålt ett stenhus med grund och källare till Olaff Michelson. Hans hävdade att köparen, Olaff Michelson, inte var släkt eller närskyld ”skyldher eller bördugher war” till säljaren. Domstolen kunde genom det intyg Olaff visade upp inför rätten konstatera att han visst var bördsberättigad. Därmed kunde husköpet genomföras och Hans Priwalk förlorade.464 Den som var både granne och släkt med säljaren hade störst möjlighet att få rätten att köpa. Bördemannen skulle anmäla intresse att köpa inom 8 dagar om det rörde sig om säljarens avlinge egendom, som det står i lagen. Om däremot egendomen som skulle säljas utgjorde någon del i säljarens eller hans makas ursprungliga arvsegendomar hade bördemannen längre tid på sig att anmäla sitt intresse. Tidsbegränsningen var i dessa fall ett år, enligt lagen. Det framgår av protokollen och i det senare utfärdade dokumentet, att fastigheten stått uppbjuden under ett år innan försäljningen genomfördes. I många fall såldes den fastighet som funnits tillgänglig under ett helt år till en person som inte var släkt med den som ägde egendomen som var till salu. 463 Källare: Stb 28/8 1504: två stenbodar: Sjb 21/1 1482. 464 Sjb 16/3 1495 nr 1348. 169
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=