kapitel iv. förtur och egendomsanspråk namn. Markeringen innebar att hustrun (änkan) förvandlats till hushållets överhuvud.443 Det snabbaste sättet för skrivaren att markera att en kvinna tagit över en avliden makes hushållsföreståndarskap var att markera makens efternamn med ett ’s’. Markeringen gjorde det möjligt för henne att som överhuvud för hushållet i det ovannämnda fallet genomföraköpet.När skrivaren ville vara tydligaremed att maken var död kunde det stå: ”Hustrv Elin, Laurens Perssons epterleffue.”444 När maken levde och ett ’s’ sattes på hans efternamn men ordet ’hustru’ följde, betydde det att maken levde: ”hustrv Elin, Oleff Jönssons hustrv.”445 Bokstaven ’s’ kunde också placeras på en makes yrkesbeteckning: vilket kunde markera att hans hustru(änka) blivit överhuvud för hantverkshushållet: ”hustrv Cecilia Jöns kopperslageres”446 Om däremot ordet ’hustru’ följde, betydde det att han levde. Ytterligare ett sätt att göra anspråk på egendom i Stockholm under den undersökta perioden var att åberopa grannförtur. I själva verket anförde stockholmarna minst lika ofta grannförtur som bördsrättigheter. I byggningabalken i stadslagen finns en paragraf som stockholmarna visade sig använda flitigt åren 1479–1530 – framförallt för att hävda förtur till köp.447 Kapitlet i lagboken handlar egentligen om att två tomtägare ville bygga hus på den gemensamma tomten. När detta utretts försöker lagstiftarna förutse vad som kunde hända mellan parterna längre fram i tiden. Vad som skulle kunna hända omnågon av parterna exempelvis ville sälja sin del. I kapitlets paragraf 2 redogörs för vilka förköpsrättigheter 443 Stb 1/7 1499. Om avsikten i stället varit att betona att barnen blivit faderlösa uttrycktes det i Stockholm med att de mist sin far. På landsbygden i Sverige uttrycktes det med termen ’änkia’, se Larsson i Medeltidens mångfald 2008 s. 227–231. 444 Stb 28/10 1499 s. 455. 445 Stb 2/9 1499 s. 453. 446 Stb 19/12 1498. 447 StL BB9 § 2. 164 Grannförtur och egendomsanspråk Närmaste granne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=