kapitel iv. förtur och egendomsanspråk läsa biologisk släkttillhörighet och ingift släkttillhörighet, det vill säga vilka olika släkter den enskilde gift in sig i genom de äktenskap denne ingått. En och samma kvinna kunde därmed benämnas på skilda sätt. Avgörande var vilka egendomsanspråk hon ville framhäva i det specifika fallet. Gjorde hon anspråk på fast egendom hon i ett tidigare äktenskap hade del i behövdes den dåvarande makens namn nämnas. Då kunde det till exempel stå: ”Knwt guldsmidh medh sina hustrv, Barbara Benctzdotter, Lasse Laurenssons epterleffua hustrv.”441 Det framgår alltså att Barbara Benctzdotter var omgift med Knwt. Läser man vidare i brevet rörde transaktionen den egendom som Barbara hade innehaft med den tidigare maken. Därför var det nödvändigt att nämna honom för att hennes och nuvarande makens anspråk på den fasta egendomen kunde styrkas med hennes förre mans namn. Om en kvinna däremot var delaktig i en transaktion av fast egendom tillsammans med nuvarandemaken skrevs hon som hustru till denne. Då var det oväsentligt vemhon hade varit gift med tidigare. Gjorde en kvinna (och en man för den delen) anspråk på en släktings egendom blev det viktigt att fastställa vem hon var i förhållande till släktingen. I det sistnämnda fallet kunde släktskapet stå explicit, till exempel att hon var någons syster. Hustrutiteln stod alltid med eftersom den signalerade hennes myndighet och felagstillhörighet (se kapitel 2). Att signalera egendomsanspråk genom namnbruket var gängse i det senmedeltida Europa.442 Att som kvinna använda sig av den avlidne makens namn lät sig göras när arv efter honom eller egendom efter det felag de innehaft avhandlades eller skulle avyttras. När hustru Margit på egen hand skulle köpa ett stenhus uppgavs det i tänkeboken att hon var herr Erik Jonssons ”efterleverska”. I rubriken över ärendet uttrycktes det på följande vis: ”Hustrv Margit her Erick Jonssons”. I många fall uttrycktes i tänkeböckerna felagets efterträdare på detta sätt, det vill säga med ett ’s’ på makens efter441 13/6 1496 s. 292. 442 Förutom Rolker 2011 se Ertl Wien1448 kommande 2019; Monique Bourin et Pascal Chareille Noms, surnoms, prénoms auMoyen Âge Paris 2014; Namnbruket i Stockholm överensstämde väl med det som Reyerson i Women and Work 1986 s. 119 anför för Montpellier: för begreppet ’habiatrix’användes i Stockholm begreppet ’medborgare’ t.ex. Stb 27/7 1496, 29/11 1512. 163
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=