kapitel iv. förtur och egendomsanspråk till sig ”aff sin bördz vegna”,417 vilket mycket riktigt lagen ger henne rätt till, eftersom det var hennes dotter som hade sålt egendomen och hon som enda överlevande förälder stod högst i arvsordningen, enligt stadslagen. Efter ett drygt halvt år är frågan ännu inte löst så modern Elin och hennes man uppsökte rådstugan på nytt. Rådet fastställde åter att Elin stod främst i tur att köpa huset, vilket uttrycks: ”epter hon börd och til är.”418 Då sades också att Elin skulle betala Oleff det han givit för huset, nämligen 540 mark och sex aln leidiskt kläde samt en ungersk gyllen. Månaden efter deras besök avled Elins andre make så Elin mottog via ombud huset som hon och maken betalat månaden innan. Vid överförandet av äganderätten motiverade domstolen åter att ”Elin nest war at lössa aff nesta arffua, epter tet faalt war och komit j fremende hender.”419 Efter ytterligare en månad upplyses att den förre köparen, rådmannen Oleff Hansson, hyrt ut hela huset, så Elin kunde fortfarande inte tillträda det.420 Efter denna notis försvinner saken ur handlingarna, vilket kan betyda att hon så småningom fick tillträda huset. Den oskylde Oleff hade förvärvat ett hus han inte hade bördsrätt till och själv inte tänkte bo i utan hyra ut. Han utökade temporärt sitt fastighetsinnehav. Kadrine Lauresdotter, gift med Olof Bosson, skinnare, återkrävde en försäljning av en gård som hennes bror genomfört. Brodern hade nämligen sålt den till tre skomakare utan att tillfråga henne först. Hon var ju närmaste ”bordaman” att lösa nämnda gård. Därför fick hon av domstolen rätt att köpa tillbaka den. Hon och maken kom att stå som ägare till fastigheten, ytterligare ett bevis för att egendom inom äktenskapet ansågs gemensam.421 Omvända könsförhållanden gällde i följande exempel: hustru Anna hade sålt sin gård medan hennes bror var utomlands. När han komhemoch blev varse om systerns försäljning anmälde han att han var intresserad av att återköpa den, så även den försäljningen gick tillbaka.422 I det här fallet kunde brodern åberopa sin rätt med hänvisning 417 Stb 27/7 1506. 418 Stb 17/3 1507 s. 148. 419 Stb 19/4 1507 s. 152. 420 Stb 31/5 1507 s. 156. 421 Sjb 6/4 1489 nr 1075 Maken förde parets talan ”ok skal fornempde Oleff medh sina hustru ok arffuinga sama gard haffua” 158
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=