kapitel iv. förtur och egendomsanspråk Förtur till köp eller till inlösen av pant gavs den person vars släktskap låg närmast den person somägde säljobjektet, enligt stadslagen. Det spelade ingen roll om den fastighet som såldes var personens förvärvade egendom, så kallad avlinge, eller om det var arvsegendom. Den närmast i börd enligt arvsordningen hade förtur att köpa. Stadslagen gav, till skillnad från landslagen, släktingar förtur till såväl bördsegendom som förvärvad egendom, även om köparen i det sistnämnda fallet inte hade lika lång tid på sig att köpa den.411 I praktiken diskuterade eller argumenterade inte stockholmarna i termer av avlinge egendom – arvsegendom när de ville åberopa förtur.412 Distinktionenmellan avlinge- och arvs-egendom handlade, i de fall de förekom, endast om den tidsfrist om åtta dagar som köparen hade på sig för att anmäla sitt intresse. Imaterialet träder tidsfristen emellertid sällan fram, men den finns där underliggande. En inblick ges år 1489 då Oleff Kock fick svära inför domstolen att han inte hade vetskap om att gården han var intresserad av var till salu. De åtta dagarna hade enligt domstolsprotokollet löpt ut och gården hade blivit såld till någon annan. Tack vare en trovärdig ed gick det genomförda köpet tillbaka och Oleff fick möjlighet att köpa gården. Förutsättningen var att han inom tre dagar kunde uppbringa köpesumman.413 I Stockholm gällde marknadspriser så säljaren fick ut det priset oavsett om han sålde ärvd eller förvärvad egendom till en släkting.414 Redan 411 StL JB4 förturen hölls för släktingen under åtta dagar. 412 Endast när någon ville argumentera för sin obestridliga rätt till en egendom som denne besatt, men inte hade ärvt, talade man om att man en gång i tiden köpt den och från vem. När detta var bevisat hade man rätten att sälja egendomen: se Sjb och Stb 30/3 1489 i vilken säljaren hade en köpedel i samma fastighet som hans hustru och hennes bror ärvt av sina föräldrar. Köpedelen hade tillhört Uppsala domkyrka. Denna del såldes till en ingift släkting, som dessutom redan bodde på den adressen. Ett annat exempel är den kyrkans man som överlät halva sitt arv på systern som hon skulle äga enskilt. Kvinnans man fick i stället rätt att köpa den andra halvan och denna halva blev därmed makens köpejord. Paret hade alltså förvärvat köpejorden efter det att de ingått äktenskap. 413 Stb 13/7 1489, 18/7 1489. Det framgår inte på vilket sätt Oleff var släkt med säljaren, bara att han hade en knut gemensam med säljobjektet. Stb 1/12 1516 svor en man efter de åtta dagarna på att han inte kände till omständigheterna. 414 Franzén och Söderberg i Historisk tidskrift 2018:2 s. 245–246, 252 där de visar att priserna påverkades av det demografiska trycket (efterfrågan). 156 Börd och bördsrättigheter
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=