kapitel iv. förtur och egendomsanspråk hand, det kunde också röra sig om maxbelopp som hon fick låna för. Dessa begränsningar uppstod därför att en make inte skulle behöva stå till svars för eventuella skulder eller inköp som det inte fanns täckning för i hushållet.391 Om lagstiftningen inte begränsade beloppen kunde i stället regler för hur ett köp eller lån kunde dras tillbaka göra det möjligt för en make att kontrollera kvinnans transaktioner. Svensk lagstiftning föredrog att ställa upp regler för när en transaktion kunde återkallas eller upphävas. Tidsfrister för återkallande av lån, krediter och försäljningar kunde generellt utnyttjas av alla. Till exempel av en bröstarvinge när denne blivit myndig, eller av den arvinge som varit utomlands samtidigt som en försäljning skett hemma.392 Stadslagen ställer också upp regler för hur ett varuköp kunde återkallas, men också varför ett köp inte kunde återkallas.393 I kapitel två klargjordes att köpmannamakan i Stockholm var en fritt handlande varelse, vad gällde lös egendom och kreditgivning. I detta kapitel undersöks på vilket sätt hon var delaktig i transaktioner med fast egendom. Vid inläsning av inventarielistor fann Amy Louise Erikssons att när en hel fastighet tillhörande en freeholder (ungefär skattebonde) förtecknades ingick även gårdens inventarier och lösöret i förrådsutrymmena i det som klassificerades som den fasta egendomen. Lösöret upptecknades sålunda inte som lösöre i inventarielistorna för fria bönder i 1600-talets England.394 Vad som gällde för 1600-talets fristående bönder i England kan i viss mån överföras på gårdar och stenhus i Stockholm under senmedeltiden. Nedan presenteras formuleringar i tänkeboken som tyder på att lösöret innefattades i en försäljning av fast egendom, men först en 391 Jfr i Norge där den medeltida lagen begränsade hustruns köpkraft: MLL KöpB21 § 2. 392 Inom ett år efter myndighetsdagen måste bröstarvingen göra anspråk på det sålda, enligt landslagarna: MELoch KrLJB8. I stadslagen något annorlunda formulerad: StL JB10. Den arvinge som varit utomlands när en försäljning i staden skett, hade rätt att återlösa den inom ett år: StL JB2. 393 StL KöpB1, 14. 394 Amy Louise EricksonWomen and Property in Early Modern EnglandLondon 1995 s. 33. 149 Vad kunde ingå i en försäljning?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=