kapitel iv. förtur och egendomsanspråk överhuvud.387 Dübeck kunde redan i sin avhandling från 1978 konstatera att den senmedeltida änkan var fullt rättshabil, men inte den tidigmoderna änkan: Den medeltida änkan ”optrådte på egen hånd og blot behövde procesvaerge til sködninger, blev det idet 16.Århundrede i stigende grad almindeligt, at enker optrådte med lavvaerge”. I några av de senmedeltida danska köpstäderna hade änkorna varit så handlingsfria att de under 1500-talet fick se sin frihet och därmed självständighet kväst. Man tillät dem inte längre att själva ta saken i egna händer utan de uppmanades att skaffa sig (manliga) ombud vid försäljningar av fast egendom.388 Samtidigt med hustruns minskade rättshabilitet visar Sogner och Sandvik att makens husbonderoll stärktes under tidigmodern tid. En sådan förstärkning av hans makt i förhållande till hennes kan vara en följd av förändrade ägostrukturer, det vill säga förändrad arvspraxis. Det har länge påståtts i forskningen att kvinnor i staden visserligen ärvde lika mycket som mannen, men i annan typ av egendom. Kvinnan fick ut sitt arv i lösöre och i pengar medan mannen fick ut sitt arv i fast egendom. Detta faktum försvagade kvinnans ställning eftersom hennes arvsegendom utgjordes av annat än fast egendom, menar denna forskning.389 Endast den fasta egendomen skyddades av lagen, vilket Ågren visat för 1600-talets Sverige.390 I de två föregående kapitlen klargjordes att åtminstone köpmannakvinnorna och kvinnor från förmögnare hantverk ärvde fast egendom. I det följande riktas uppmärksamheten på om det i Stockholm fanns tendenser till att makens husbonderoll stärktes; eller att makan begränsades i sina transaktioner med fast egendom. I många medeltida lagar ute i Europa begränsades kvinnans möjligheter att handla med varor (lös egendom). Det rörde sig om att sätta maxbelopp på de transaktioner hon hade rätt att genomföra på egen 387 Howell Commerce before Capitalism, Godding rättigheter för omgifta kvinnor i The Household 2001 s. 33-34. 388 DübeckKöbekoner og konkurrence 1978 citat s. 55; om uppmaning för att ha ombud s. 56. 389 T.ex. har Spicksley i The Economic History Review2008 s. 277–301 visat att fäder i Lincolns stift fr.o.m. 1570 började ge sina döttrar lös framför fast egendom. Se även Howell i Past and Present 1996. Hanawalt TheWealth of Wives 2007 s. 210 skriver att i slutet av 1400-talet många fler kvinnor fick hemgift i lös egendom. 390 ÅgrenDomestic secrets 2009 s. 40–46. 148
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=