kapitel iv. förtur och egendomsanspråk värvad. I det följande belyses hur förmögna stockholmare utnyttjade två lagrum för att tillskansa sig fastigheter: Köpa av en person som var obesläktad och i nästa steg när en del i samma fastighet var till salu, uppge grannförtur till fastigheten eller omvänt, att som granne köpa del i en fastighet för att sedan kunna köpa ut obesläktade delägare, så snart dessa ämnade sälja sina delar. Inspirerade av Dübecks doktorsavhandling från 1978385 har forskarna Hilde Sandvik och Sölvi Sogner undersökt norska kvinnors rättsliga ställning mellan 1500–1800. De har samtidigt studerat kvinnors faktiska, ekonomiska ställning och roll i de tidigmoderna hushållen, trots de rättsliga begränsningar som förstärktes under reformationen. När den danskstyrda, norska lagboken trädde i kraft 1687 blev makan på papperet nästintill omyndig i Norge. Tidigare, under den norska, medeltida lagen ansågs kvinnan däremot myndig och fullt rättskapabel vid 20 års ålder, precis som män. Men kvinnan i det tidigmoderna äktenskapet i Norge miste enligt författarna, delar av sin tidigare lagstadgade självständighet. Visserligen kunde hustrun handla på egen hand, men bara inom uttryckliga områden, på andra områden begränsade den nya lagstiftningen hennes faktiskamöjligheter. Författarna visade redan 1989 att den tidigmoderna hustrun i praktiken fortfarande kunde ta lån, ge kredit och ingå kontrakt av olika slag men att hon helt miste rätten att handha fast egendom. Rätten att handha fast egendom tillkom i den nya lagstiftningen enbart änkan.386 Eftersom äktenskapen i Stockholm studeras som ett felag med gemensam fast egendom blir det intressant att i det följande undersöka i vilka situationer hustrun eventuellt förestod hushållet i stället för maken. I vilka situationer var hustrun felagets ombud? Enligt modern, senmedeltida forskning kunde makan företräda hushållet i nordeuropeiska, senmedeltida städer trots att maken var hennes 385 DübeckKöbekoner og konkurrence Köpenhamn 1978. 386 Sogner och Sandvik i Norsk Historisk Tidskrift 1998, nr 68 s. 434–462. Begreppet ’änka’ i den medeltida svenska rikslagstiftningen och i praktiken, betydde ’faderlöst barn’. När lagen använder begreppet avses den efterlevande makans förhållande till barnen samt hennes målsmanskap över dem. Hur hon kan handskas med äktenskapets egendom i förhållande till dem: se Larsson i Medeltidens mångfaldStockholm 2008 s. 229–231; se även Söderwall 1884–1918änkia, änkiodomber. 147
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=