kapitel iv. förtur och egendomsanspråk trots att de inte kom från samma släkt, ett annat att den i lika mån tillkom både syskon och halvsyskon, trots att de bara hade en gemensam biologisk förälder. För dansk del har Inger Dübeck lagt märke till att äktenskapen i vissa danska städer inte särskilde avlinge egendom från arvsegendom, trots att denna skillnad upprätthölls på många andra ställen i Danmark. Hon förklarar detta med att i äktenskapen i städerna bildade hushållet ett felag. Genom felagsbildningen kom makarna automatiskt att äga delar i varandras arvsegendomar och då spelade det ingen roll om den fasta egendomen definierades som avlinge eller arve. Makarna hade lika stor del i dem båda.378 Den fasta egendomen behövde därför inte delas upp i förvärvad eller ärvd egendom. Felagets skulder hade båda ansvar för när felaget upplösts, vilket konstaterades i kapitel två. Där framgick att den överlevande delade ansvaret för parets skulder tillsammans med den dödes arvingar. Enligt Sveriges landslag kunde innehavaren av avlinge egendom göra vad han ville med den. Den var fri från alla restriktioner som vidhäftade fast arvsegendom.379 Ingen kunde begära förtur till sådan egendom. Enligt stadslagen däremot, var den förvärvade egendomen inte lika fri.380 Det anmärkningsvärda var att stadslagen gav släktingar förköpsrättigheter även till släktingens förvärvade egendom. Släktskap kunde därmed åberopas även för att få förtur till släktingens förvärvade egendom. Visserligen hade släktingen kortare tid på sig att få köpa eller återlösa förvärvad egendom i jämförelse med ärvd egendom, men för säljaren innebar det ju att denne först måste erbjuda fastigheten till släktingarna.381 Frågan är om den mindre friheten fick till följd att skillnaden mellan avlinge egendom och ärvd, fast egendom även i Stockholm flöt samman under min undersökningsperiod så att förvärvad egendom behandlades som ärvd? Eller var det tvärtom så att ärvd egendommist sin särställning i äktenskapet därför att den ingick i felaget som vilken annan fast egen378 DübeckKvinder, familie og formue 2003 s. 110–115. 379 MEL JB11; Krl JB9 380 StL JB 4 om avlinge-egendom jämförs med föreskrifter för arvsegendomar StL JB1, 2. 381 Holmbäck & Wessén Lund 1966 s. 81, not 31. 145
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=