kapitel iv. förtur och egendomsanspråk för icke-släktingar att köpa eller lösa ut den. Fanns flera grannar erbjöds den till den granne som låg närmast. Icke-släktingens bästa vapen i kampen om en fastighet var sålunda att argumentera för att denne var den närmaste grannen. Om flera påstod sig vara närmast diskuterades till exempel vem som hade längsta gräns mot säljobjektet eller vems ägor som låg närmast det objekt som skulle säljas. I stadslagen framgår indirekt att lagen förväntade sig att säljaren även skulle meddela sina släktingar när denne hade för avsikt att avyttra förvärvad egendom – med andra ord att inte endast erbjuda släktingar förtur till arvsegendom. Att det var påbjudet att erbjuda släktingarna förtur även till förvärvad egendom framgår när lagen framhåller att säljaren inte behövde hålla förvärvad egendom för sina släktingar ”längre än åtta dagar.”375 Efter de lagstadgade tingsutropen av en förvärvad egendom, hade enligt detta kapitel arvingarna endast åtta dagar på sig att åberopa förtur till egendomen – väsentligt kortare än till arvsegendom då de hade ett helt år på sig. Men vilka var släktingarna? Bådas släktkretsar? Släktingen hade alltså förtur, men den var tidsbegränsad. Fanns det någon i mitt material som har agerat utifrån en sådan motivering om förtur till en förvärvad egendom som ägaren ville sälja? För att undersöka om skiljelinjen mellan ärvd och förvärvad egendom beträffande dess delbarhet blivit upphävd i Stockholm undersöks om all fast egendom som ägdes av felaget erbjöds båda makarnas släktkretsar. Blir svaret jakande kan det betyda att avlinge- och arvsegendom i Stockholm har samma status. Den enda skillnaden skulle kunna vara den begränsning av tidsfristen för inlösningen av avlinge egendom. Alla släktingar som stockholmarna hade inbegreps inte i rätten att kunna begära förtur till egendom somvar till salu i staden. Släktingen måste vara stockholmare, eller ha för avsikt att bli stockholmare, för att komma i åtnjutande av sin bördsrätt. Bestämmelsen minskade därmed antalet släktingar som kunde göra anspråk på en fastighet i Stockholm. Kanske just denna bestämmelse gjorde det möjligt att erbjuda en fastighet till felagets båda släktkretsar. Går det att avläsa om någon av släktkretsarna hade förtur? På vilket sätt var den slutlige köparen släkt med säljaren? 375 StL JB4. 142
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=