tockholmvar en expanderande stad under den undersökta perioden och befolkningen växte till.370 Befolkningsökningen förde med sig bostadsbrist. I ett sådant läge var det avgörande om vissa S grupper kunde begära förtur till de bostäder som blev lediga. I Stockholm hade man bestämt att enbart borgare i staden (eller de som ämnade bli borgare i staden) hade rätt att köpa en bostad som låg på Stadsholmen. Företräde till en sådan bostad kunde, enligt lagen, åberopas av den som var släkt med den som ägde bostaden, så kallad bördsrättighet eller den som var granne till bostaden, i det följande benämnd grannförtur.371 Hur tolkades dessa lagrum av stockholmarna och hade några andra förturer etablerats? Enligt stadslagen skulle den fasta egendom som skulle säljas eller pantsättas erbjudas den släkt från vilken den härstammade: fädernes egendom till fädernes släkt, mödernes egendom till mödernes släkt. Här betydde släkt de personer som var biologiskt släkt med säljaren och det säljobjekt denne sålde. Men vem skulle säljaren i ett äktenskapsfelag erbjuda säljobjektet till när han och hustrun ägde allt gemensamt? Hade ursprungssläkten företräde, som lagen stipulerade, eller hade båda makarnas släkter samma möjligheter i praktiken? Vi såg i det föregående kapitlet att det kunde bli många släktingar, från skilda släktlinjer, som kunde göra anspråk på att få ärva en viss faskapitel iv. förtur och egendomsanspråk 370 Franzén och Söderberg i Historisk tidskrift 2018:2 s. 243–245. 371 Grannförtur: StL BB9 §2; bördsrättigheter: StL JB1, 2. Bördsrättigheter tillkommer den som var närmast säljaren i börd, enligt arvsordningen: StLÄB1–3. Först måste säljaren erbjuda den till släkten, därefter till grannar. Exempel Sjb 4/4 1489. 140 Frågor, antaganden och några svar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=