kapitel iii. rätt till egendom enligt arvsordningen första äktenskap kan det ha funnits delägare som inte blivit utlösta utan först blivit det när alla band till det ursprungliga släktskapet upphört. Om någon förälder var delägare i det hus som det äkta paret bodde och verkade i ”ärvde” de delar i egendomen när en av makarna dog, även om det äkta paret hade bröstarvingar. Delägare i bostad gav alltid ”arvsrätt” för bakarvingar. Det ser ut som om alla inom hushållet, som var släkt med någon av hushållsföreståndarna, hade rätt till del i egendomen. Lagens arvsordning och principer för hur stora delar av egendomen de arvsberättigade hade rätt till, följdes inte riktigt av stockholmarna. I mycket hög utsträckning såg de nämligen till att nära släktingar, som föräldrar och syskon, förutom bröstarvingar, fick ärva den döde samtidigt. Till och med framgick att en omyndig bröstarvinge inte fick ärva efter sin mor utan att den överlevande enbart delade arvet med barnets mormor, istället för att enbart dela det med bröstarvingen. Först när barnets båda föräldrar avlidit ärvde det dem båda. Detta indikerar att ett barn inte hade rätt att ärva sin förälder förrän det blivit myndigt. Arv vid giftermål kunde vara ett förskottsarv, men också ett delarv efter en död förälder. Lagen stipulerade att bröstarvingars arv efter en död förälder skulle skiftas ifrån i de fall den överlevande ville gifta om sig. Detta följdes av stockholmarna som fastställde hur mycket i fastigheten som tillkom dem. Även för föräldralösa borgarbarn fastställde domstolen deras egendomsinnehav och förmyndare utsågs som förvaltade arvsegendomen tills de blev myndiga. 138
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=