kapitel iii. rätt till egendom enligt arvsordningen sin morbror till ett värde av 320 mark, det vill säga 160 mark var. Emellertid var det trähus Oleff ärvde mindre värt än det stenhus Lyzbeth fått sig tilldelat. Domstolen fastslog att Lyzbeth skulle kompensera Oleff för det lägre värderade huset genom att ge honom mellanskillnaden i pengar.365 En annan enkel arvsuppdelning kunde se ut som den efter en kopparslagare. Han och hustrun hade inga bröstarvingar. Kopparslagarens avlidne bror hade däremot tre söner och en dotter i livet. De delade på halva egendomen och den efterlevande hustrun behöll den andra halvan.366 Ett mer komplicerat fall är följande: Två syskon, Margit och Bennct ägde en fastighet tillsammans. Den bestod av en gård i trä med tillhörande tomt. De ägde hälften var. Brodern Bennct (och hans hustru) dog tidigt och lämnade endast en omyndig son i livet. Denne son ärvde sin fars del i gården. Emellertid hade smeden Bennct många skulder och det lösöre som fanns i hushållet när han dog räckte inte till att betala hans skulder. Släktingarna inklusive systern Margit tillät då att Benncts och Margits farbror, prästen herr Erik i Hacksta, i Trögd härad utanför Stockholm, fick köpa Benncts del i gården, så att de andra släktingarna med Margit i spetsen med hjälp av intäkterna kunde betala Benncts skulder. Tydligen hade systern Margit själv inte ekonomiska möjligheter att betala broderns skulder. Vid köpet hade herr Erik lovat att gården skulle tillkomma Benncts son Knwt så fort han blev myndig. En sådan försäkran om att huset skulle tillfalla en person född i ett borgaräktenskap i Stockhom måste göras. Regeln var ju den att en utsocknes inte fick äga i staden. Så herr Eriks köp gjorde honom till förvaltare av en omyndigs egendom. Genom hans köp kunde skulderna betalas. Kanske var det en av förklaringarna till att en utsocknes släkting fick köpa, den andra förklaringen kan ju vara herr Eriks försäkran om att sonen skulle få egendomen tillbaka och att han bara var förvaltare och förmyndare. Faktum var ändå att herr Erik kom att äga en halv gård i Stockholm, trots att han var präst och bodde någon helt annanstans. Andra halvan av gården ägdes och förvaltades av Margit som i alla fall var verksam i staden och i vars hus brorssonen hade växt upp. 365 Stb 15/6 1506. 366 Sjb 23/3 1495. 134
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=