kapitel iii. rätt till egendom enligt arvsordningen vering, därför att hustru Elin var Cristins mor och hustru Ingrid hennes ”samsyster”.352 Principen att syskon och syskonbarn, enligt stadslagen, var samarva tolkades av stockholmarna på så sätt att både syskon och syskonbarn tilldelades arv när arvet delades upp, men att syskonen alltid tilldelades arv till ett högre värde än deras barn. Visserligen fick alltså syskonbarnen arv samtidigt som syskonen, men till en mindre del, i likhet med den reviderade landslagens nya bestämmelser. Syskonbarnen behövde inte vänta tills deras förälder dött utan fick arvet samtidigt som dem. Mellan syskonbarnen var värdet de ärvde lika och samma värde på arvet gällde även inbördes mellan syskonen till den döde. Om något syskon till den döde inte var i livet ärvde inte dennes barn sin förälders del i syskonarvet, utan barnen fick endast ärva en syskonbarnsdel. Till skillnad från arv i vår tid, då syskonens barn inte ärvde förrän deras förälder dött, så ärvde i Stockholm således samtidigt de syskonbarn och de föräldrar som vid arvsskiftet levde. Att syskon och deras barn var samarva illustreras med följande exempel: Hemming Olsson hade dött utan bröstarvingar och änkan Margaretha skulle dela egendomen med Hemmings två bröder och deras eventuella barn samt Hemmings avlidna systers barn. Hemmings bröder fick troligen 300 mark var och alla syskonbarnen fick med säkerhet 40 mark var.353 Sammanlagt betalades arv ut till syskonbarnen till ett värde av 200 mark. Den döda systern hade tre barn och alla tre fick 40 mark var. Däremot fick inte dessa tre barn även ärva det deras mor skulle ha fått om hon var i livet, nämligen 300 mark. Man kan säga att den döda systerns barn på grund av moderns död fått mindre i arv än de två morbrödernas barn som både individuellt fick 40 mark och skulle komma att ärva de 300 mark deras fäder fått i arv. En av bröderna hade två omyndiga barn, ”en pilt ok en piga”.354 För dessa två lades samma värde om 40 352 Stb 13/10 1511, s. 217. 353 Stb 30/11 1489 s. 393–394, 4/12 1489 s. 394–395, Sjb nr 1107. 354 Stb 30/11 1489, 13/2 1490. 131 Hur syskon och syskonbarn ärvde – samarva igen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=