kapitel iii. rätt till egendom enligt arvsordningen fars systerdotterson. Ragwald var ytterligare en generation längre bak i bakarv än Agnes, och dessutom på den dödes morslinje. Därför vann Agnes tvisten eftersom hon ansågs närmare släkt med Pedar och dessutom var hon det på hans farslinje. Eftersom hon konstaterades vara närmare släkt ärvde hon hela förmögenheten. Ragwald och hans släkting fick betala tillbaka det de redan fått tillgång till av arvet efter Pedar.337 I ett annat fall i tänkeboken utreds båda makarnas släktlinjer, trots att hustrun dött långt före maken: Nils Kock och hans hustru Cristin var döda. De hade bott på en gård i Stockholm och inkomsterna från halva gården hade efter hennes död skänkts av Nils till Krokeks kloster. När Nils avlidit återlöste en person gårdsdelen från klostret, utan varken arvingars vetskap eller tillstyrkan.338 Så fort det uppdagades gjorde ett syskonbarnsbarn till Nils anspråk på denna halva av gården, vilket inte är förvånande eftersom det var Nils som donerat fastigheten. Det för mig oväntade var att även ett kusinbarn på Cristins sida gjorde anspråk på samma halva gård. Visserligen hade denna gård varit makarnas hem, men Cristin hade dött före maken och därmed borde hennes släkt inte längre ha med arvet att göra, omman följer lagbokens arvsregler. Eller hade den det? Såg man under denna tid på deras bostad som en gemensam egendom även när den sista parten dött, i de fall inga närmare släktingar till paret fanns i livet? Hade man, om man var släkt med någon av parterna i ett upplöst felag rätt att göra anspråk på egendom från det felaget? Det verkar så. Om nu båda släkterna kunde göra anspråk följs inte lagens regler om särhållning av släkters egendomar. Enligt lagen så skulle endast den dödes mödernelinje och faderslinje utredas, inte båda makarnas manliga och kvinnliga släkters släktlinjer, såsom det gjordes i det här fallet. Domstolen i Stockholm tog fallet på allvar och begärde utredning om vem som var närmast att inlösa den halva gården. På Nils sida fanns en brorsdotter som hade en son, Jöns Nilsson skomakare och på Cristins 337 Stb 24/10 1489. Stadslagen gav den som var närmast all rätt till arvet, StL ÄBkap 2 § 1: ”Alltid då det tvistas mellan en på fädernesidan och en på mödernesidan, vare sig det är man eller kvinna, och äro båda lika närskylda den döde, då tage alltid vardera hälften av arvet. Är den ene närmare, tage han alltsamman och lämne icke ut något av arvet till den andra släkten.” 338 Stb 19/8 1489. 126
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=