kapitel iii. rätt till egendom enligt arvsordningen fanns ärvde även de den avlidne. Man skulle kunna säga att lagen stärkte bröstarv i nedstigande led framför föräldrar (bakarv).335 I den reviderade landslagen fanns dock det generellt ojämlika arvet mellan kvinnor och män kvar. Enligt stadslagen upprätthölls det jämlika arvet mellan könen fortfarande så länge som föräldrar, syskon eller deras barn fanns på tur att ärva. När ingen av dessa fanns i livet frångick stadslagen principen om att könet inte spelade någon roll för arvsordningen, det vill säga för den arvslinje som hade företräde till ett arv. Ty, när varken bröstarvingar, föräldrar eller syskon och syskonbarn till den döde fanns kvar i livet fick den manliga linjen företräde framför den kvinnliga, i de fall representanter till den döde från båda linjerna fanns kvar i livet. I sådana fall hade alltså farmor tillsammans med farfar företräde framför mormor och morfar till den döde.336 Om inte heller far- eller morföräldrar fanns kvar i livet ärvde farbror tillsammans med faster före morbror och moster, enligt stadslagen. Slutligen om inte heller någon av dessa fanns kvar i livet hade kusiner på den dödes fädernesida företräde framför dennes kusiner på mödernesidan. I samtliga fall delade de som stod närmast att ärva på arvet. Hela vägen fick sålunda den manliga släktlinjen företräde framför den avlidnes möderneslinje, även om det manliga könet inom faderslinjen inte fick företräde eller mer arv än kvinnan från samma faderslinje. Om både mannen och kvinnan från en och samma släktlinje fanns kvar i livet ärvde de sålunda hälften var. Ett exempel på fäderneslinjens företräde framför möderneslinjen (trots att personerna i den linjen var kvinnor), utgör ett fall i tänkeboken i vilken arvingar på bakarvssidan om den döde träter om arvet. Den döde prästen herr Pedar Finkenbergh hade avlidit utan att ha nära arvingar. Kvinnan Agnes, som gjorde anspråk på arvet efter honom, var dotter till den dödes faster, det vill säga släkt med honom på hans fars sida. Hennes konkurrent om arvet var en herr Ragwald. Denne var den dödes mor335 Holmbäck har påvisat att vissa landskapslagar gav företräde till sidoarv medan andra gav företräde till bakarv. Se Holmbäck & Wessén 1962 s.67 och där anförd litteratur. 336 I KrL var de däremot samarva: ”då är det farfader och farmoder och morfader och mormoder. De äro samarva.” KrL ÄB3. 125
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=