kapitel iii. rätt till egendom enligt arvsordningen sitt fadersarv och allt lösöre från sitt modersarv och lät faderns nuvarande änka få det. Rätten att avsäga sig arv på grund av att arvingen inte förmådde bela skulder återfinns i staden Montpellier i södra Frankrike under 1300-talet, visar Reyerson.326 Oleffs styvmor kunde med hjälp av hans avsagda arv ta på sig att betala alla hans fars skulder. Styvmodern påtog sig också att föda hans syster efter bästa förmåga så att hon vid vuxen ålder, skulle kunna förse henne med en hemgift.327 En anna far lämnade stora skulder efter sig för de två döttrarna att betala. Den ena dottern Kaderin var gift med Cristoffer. Den andra dottern Birgitta var omyndig och hade tidigare bott med sin far. Systrarna var halvsyskon så Birgitta företräddes vid arvsuppdelningen av sina två förmyndare, utsedda av rådet. Fadern hade skulder spridda på många händer. För ovanlighetens skull uppräknades alla fordringsägare och i tabellform uppgavs hur mycket dödsboet var skyldigt var och en. Eftersom Kaderin var gift och därmed myndig skulle alla skulder utom en tas av det gifta paret. Därför fick de också mer lösöre i arv än Birgitta. Den fasta egendomen däremot delades lika mellan dem.328 Birgitta bodde i det stenhus som nu delades mellan henne och systern. Men alla husets inventarier och lösören tillkom det äkta paret. Även det lösöre och de inventarier som fanns i gatuboden skulle tillkomma paret för att användas av dem för att betala skulderna. För ovanlighetens skull räknades inventarier och lösöre upp på följande sätt (modifierad svenska): lösören, silver, sängkläder, gångkläder, kannor, grytor och kopparkittlar. I denna uppräkning passar ju beteckningen lösöre såsom vi tolkar ordet på alla saker, men själva begreppet lösöre står som ett eget begrepp i uppräkningen. Förmodligen menade de med begreppet lösöre det förråd av tunnor innehållande brödsäd eller till exempel saltad fisk och andra typer av förnödenheter som kunde lagras och som varje hushåll hade mer eller mindre av hemma. Det som i uppräkningen inte bestod av förnödenheter kallades för det de bestod av. De skulle alla utom silvret kunna kallas för inventarier. 326 ReyersonWomen’s Networks, 2016 s. 19. 327 Stb 4/5 1499 s. 430. 328 Stb 18/11 1504 s. 35–37, vilken belyser att halvsyskon ärvde lika. Halvsyskon delar på arvet: Stb 27/4 1506. 122
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=