kapitel iii. rätt till egendom enligt arvsordningen tal. Vad somkomplicerar frågan i det senast diskuterade exemplet var att styvfadern inte hade dött. Han behandlades emellertid som död eftersom han hade lämnat staden för gott. Fordringsägarna hade skockat sig kring rådstugan och begärt betalning av den nu döda hustruns bröstarvingar, eftersomde var de enda kvar i staden. När styvfadern flydde staden och dess fordringsägare förde han med sig styvdotterns och styvsonens tillgångar tillsammans med sina egna. I det här fallet ansåg riksrådet att det var lätt att fatta beslut. Om styvfadern hade varit död skulle styvbarnen naturligtvis behöva betala hans skulder, eftersom de då hade ärvt hans tillgångar. Men i det här fallet hade han ju försvunnit med deras tillgångar, så de hade inget att betala med. Riksrådet ansåg att de redan lidit tillräcklig skada genom att de hade förlorat sitt arv. Riksrådet beslutade således att styvbarnen slapp betala styvfaderns skulder. Fordringsägarna uppmanades att själva uppsöka köpmannen var helst han befann sig och själva kräva tillbaka sina pengar. Eftersom köpmannen inte längre bodde i staden hade inte staden någon skyldighet eller ens möjlighet att med rättsliga påtryckningar se till att han betalade. Det beslutades också att om någon av fordringsägarna besvärade bröstarvingarna med krav skulle de få böta 40 mark för att de bröt mot riksrådets domslut.324 Skyldigheten för arvingar att betala en förälders eller makes skulder kunde vara mer eller mindre betungande för dem beroende på när föräldern eller maken dött. Om denne hade fått kredit för en mycket stor affär som denne var i begynnelsen av när han dog hände det att skulderna blev så betungande för den överlevande makan att hon blev av med allt. Andra situationer när det kunde bli svårt att betala igen var när lån och krediter hade tagits och givits hos för många affärskontakter. När båda föräldrarna dött hamnade skulderna hos barnen eller den/de arvsberättigade.325 Bröstarvingen Oleff Ingevaldsson förmådde inte betala sin döde fars skulder. Därför meddelade han rådet att han avsade sig 324 Sjb 7/9 1489 nr 1096. 325 Faderns skuld hamnar hos dottern: 31/10 1507 s. 175. Om man var enda arvinge ålades man att betala den dödes skulder. Det drabbade Jon som var enda arvinge till sin avlidne bror. Jon avsa sig helt arvet eftersom han inte kunde stå för skulderna: Stb 31/1 1517; bror skulle betala sin brors skulder, sålde sin del i den ärvda tomten för att finansiera återbetalningen: Stb 5/3 1526. 121
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=