kapitel iii. rätt till egendom enligt arvsordningen 300 marken även skulle stå för examensölet efter att pojkarna hållit sin första mässa (som var examensprovet för att bli präst).315 Rådet i Stockholm följde verkligen upp sina beslut.316 Det finns tecken på att föräldrar var förutseende: När Gert pungmakare låg i sotsäng planerade han för sina två barns framtid och delade upp det barnen skulle ärva i lösöre mot det som hans nuvarande hustru skulle ha. Den fasta egendomen förblev oskiftad eftersom den nuvarande hustrun hade hälsan och bodde kvar där. Pungmakaren utsåg två förmyndare; en till varje barn. Varje förmyndare fick förvalta 170 mark. En av dem förvaltade även två silverskålar och sju silverskedar till ett värde av tre mark silver och fyra lod, utöver de 170 marken. Planen var att barnen genom dessa två förmyndare varje år skulle erhålla mat motsvarande 16 mark. De 170 marken var skulle räcka till dess att ”the koma til manna forstandh och sinne”. Om förmyndarna la ut mer än dessa 16 mark per år skulle de föra bok på utgifterna.317 Forskare som studerat tidigmodern tid har kommit fram till att kvinnan visserligen ärvde lika mycket som mannen i städerna men att hon ändå kanske inte ärvde samma typ av egendom. Om mannen ärvde den värdebeständiga, fasta egendomen så ärvde kvinnan oftare lös egendom, vilket prövades på stockholmsmaterialet men någon särbehandling av just kvinnor i fråga om arv kunde inte konstateras. Det ser ut som om rådet gått på sin vanliga linje, nämligen att främja den som hade ett borgerligt yrke. Detta kan exemplifieras med arvsuppgörelsen mellan två syskon: en kvinna, hustru Bireta och hennes bror, prästen herr Hans. Kvinnan som bodde i staden och hade ett borgerligt yrke ärvde moderns stenhus och grund, med källare, vindar och våningar, medan hennes bror, prästen, fick nöja sig med en gård i trä, en kålgård utanför Stadsholmen och 100 mark i lösöre.318 Syskonen ärvde tillgångar vars ekonomiska värde var detsamma, men prästen fick inte lika mycket fast egendom som systern. Det betydde att en mindre del av hans arv skyddades av lagen 315 Stb 20/10 1488. 316 Stb 10/2 1515 ett annat exempel på uppföljning. 317 Sjb 24/10 1495. 318 Stb 21/6 1516. 118
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=