kapitel iii. rätt till egendom enligt arvsordningen utom de 40 mark som skulle finnas för hennes framtida hemgift.304 De två rådsmedlemmarna förvaltade barnens arvsegendom tills de blev myndiga. Ibland kunde även far- eller mor-föräldrar bli förmyndare.305 Ett annat exempel belyses genom den avlidne Staffan Kortsson som efterlämnade två omyndiga söner. Den ene, sonen Hans, hade placerats i dominikankonventet i Västerås medan den andre, sonen Anders, blivit kvar i Stockholm. Sönerna hade tilldelats var sina förmyndare. Hans förmyndare såg till att hans rättigheter skriftfästes och i förbifarten meddelade denna skrift att vad som gällde för utbetalningarna av Hans arv även skulle gälla för Anders arv. Bröderna skulle ju dela på all egendom.306 Intressant att lägga märke till här är att ingen åtskillnad görs mellan brödernas arvsrättigheter, trots att den ene placerats i ett konvent. I kapitel fem behandlas frågan om arvsrättigheter för söner som valde en andlig bana. Stadens råd kunde också lägga upp en plan för hur en styvförälder skulle ta hand om sina styvbarn. Exempelvis bestämde sex män från stadens råd att änklingen Isak Joansson skulle sörja för sina styvbarns uppehälle så länge som de var omyndiga. Isak fick själv utan avgift bo kvar i den döda hustruns och hans bostad och nyttja fastighetens salubod i 10 år. Under dessa tio år skulle barnet Örjan bo hos honom på kost och husrumoch det andra barnet skulle bo gratis i hushållet under tre år, helt enkelt tills det kunde få börja i stadens konvent. Efter tio år skulle Isak ge styvbarnen deras rättmätiga lösöre, vilket i det här fallet motsvarade ett värde av 180 mark. Inga andra arvingar fick göra anspråk på att få fostra barnen och ha dem boendes hos sig under dessa tio år. Om Isak gav barnen extra kläder, gav dem böcker eller bekostade extra undervisning för dem, skulle han föra bok på det.307 Änkan Anna utgör ett exempel på en kvinnlig hushållsföreståndare som inte gifte om sig. I hennes äktenskap med Mattis grytgjutare hade 304 Stb 18/11 1504 s. 36. 305 Förmyndare och råd ser till att barnen får sitt arv: Stb 20/3 1493 s. 77–79, 10/3 1494 s. 150– 152, 25/7 1524. 306 Stb 27/11 1514. 307 Stb 16/4 1491. 115
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=