kapitel iii. rätt till egendom enligt arvsordningen Det var nästintill omöjligt för en förälder att undanhålla fast egendom från sina bröstarvingar. En farbror Jens gjorde ett försök att sälja av en salubod som egentligen tillhörde hans döde brors omyndiga bröstarvingar. Hans försäljning upptäcktes emellertid av barnens förmyndare strax efter att försäljningen genomförts. Deras farbror fick lämna tillbaka den. Till sitt försvar påstod han att deras far varit skyldig honom pengar.300 Att undanhålla arvingarna deras rättmätiga lösöre kunde däremot lättare lyckas. Det hände att både föräldrar och syskon anklagades för att ha undanhållit lösöre.301 Länge hade till exempel Birgitta lyckats undanhålla lösöre och hyresintäkter för både dottern och sonen, innan de ställde henne till svars. Staden krävde att all egendom (inklusive den fasta) skulle värderas om, och detta i värdemätaren pengar, så att det som borde tillfalla bröstarvingarna verkligen gjorde det. Nya arvsuppdelningar genomfördes mellan Birgitta och hennes två barn, var och en för sig.302 När omyndiga barn mist båda sina biologiska föräldrar och sina styvföräldrar trädde staden emellan och utsåg två rådsmedlemmar till förmyndare åt dessa barn och företrädde dem i arvssammanhang. Stockholm fyllde därmed ännu ett av kriterierna för att representera en senmedeltida nordeuropeisk stad, nämligen kriteriet att en stadsstyrelse skulle värna om föräldralösa borgarbarn. Samma värnande om barnen i London konstaterades av Hanawalt.303 Värnandet om omyndiga kan ytterligare belysas med fallet med den omyndiga Birgitta. Eftersom hon var omyndig hade stadsstyrelsen utsett förmyndare åt henne. Deras uppgift var att se till att hon fick ut sitt fadersarv. Förmyndarna förhandlade med Birgittas systers man. Resultatet av förhandlingarna blev att Birgitta fick ut lika mycket i fast egendom som sin syster, medan systern och hennes man fick ut mer i lösöre eftersom de som myndiga skulle betala alla faderns skulder. Förmyndarna såg emellertid till att Birgitta av systern och hennes man fick det nödvändigaste: en sked, en kanna och sängkläder, för300 Stb 11/4 1513. 301 Stb 27/4 1485 s. 85, 11/8 1494, 15/6 1495, 15/10 1526. 302 Stb 15/6, 22/6, 1/8 1495. 303 Se Goddings kriterier om barnen i The Household 2001 s. 34–36; Hanawalt 2007 The Wealth of Wives s. 18–27. 114
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=