kapitel iii. rätt till egendom enligt arvsordningen tenskapet. Jag skriver ’åtminstone’ därför att om barnen var omyndiga vid omgiftet kunde den överlevande föra in, inte bara sin halva, utan hela egendomen i det nya äktenskapet. När förälder nummer två dog (och barnen blivit myndiga) hade de att förhandla om sitt arv med den överlevande änkan/änklingen i det andra/tredje äktenskapet.297 Om barnen var myndiga när den ene föräldern dog kunde de ibland, men inte alltid få arvet efter den föräldern. Jag säger ’ibland’ därför att de kan ha fått ut ett förskottsarv tidigare och fick då vänta tills förälder nummer två dog för att det först då gick att se vad alla hade fått i förskottsarv. Detta kan illustreras med arvet efter Hans bagare i hans första äktenskap med Ingeborg. De hade tre barn, två söner och en dotter Anna, som var ingiven i Klara kloster. De båda bröderna fick delar av parets bostad till ett värde av 127 och en halv mark var, medan Anna fick nöja sig med 16. Här förutsätts återigen att Anna fått ett förskott på sitt arv när hon skulle inträda i klostret.298 Både kvinnor och män hamnade i en position som styvföräldrar i vilken de skulle fördela arv efter biologiska föräldrar till barnen. Styvföräldrar påpassades av stadens rådsdomstol som kontrollerade att en styvförälder gav sitt omyndiga styvbarn dess rättmätiga arv. Änkan efter Lasse Nilsson, hustru Helga, hade vid makens död inga barn med honom. Han hade däremot en dotter från ett tidigare äktenskap i livet. Hon var Lasses enda bröstarvinge. Två betrodda män gick i god för att dottern fått sitt möderne om 50 mark och sitt fäderne om samma summa av sin styvmor, änkan Helga.299 Noterbart är att stockholmarna var noga med att säga att bröstarvingen fått arvet efter både fadern och modern samt att värdet på arvet från dem båda var detsamma. 297 Stb 14/6 1488 s. 276, 4/8 1488. 298 Stb 4/8 1488 s. 287–288. 299 Stb 11/3 1528. 113 Staden värnar om de omyndiga bröstarvingarna och borgerliga yrken i staden
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=