kapitel iii. rätt till egendom enligt arvsordningen tänkeboken explicit meddelade att föräldrarna hade ärvt sina barn. Föräldrarna hade delat på arvet efter barnen, såsom sig bör.294 När föräldrarna i sin tur avlidit blev det uppenbart att båda hade varit gifta tidigare. Fadern hade en kull med vuxna barn och modern hade en annan kull med vuxna barn från ett tidigare äktenskap. Hur dessa båda kullar skulle ärva efter deras respektive förälders död diskuterades på rådstugan 1526. Domstolen resonerade att båda barnkullarna skulle ärva såsom i lagen stipuleras för möderne respektive fäderne: modern skulle ärva hälften och fadern skulle ärva den andra hälften. Därför ärvde moderns barnkull från det förra äktenskapet hälften av det senaste äktenskapets egendomar och den andra kullen ärvde den andra hälften. Domstolen konstaterade att faderns barnkull var större till antalet personer än moderns barnkull, men att ingen hänsyn skulle tas till det utan faderns kull fick dela på lotten mellan sig.295 För en modern människa är det inget konstigt med det. I ett samhälle där förskottsarv gällde planerade man lite annorlunda. När ett föräldrapar skulle gifta bort en son eller dotter måste de räkna med att för de övriga barnen kunna erbjuda samma mängd egendom när det blev deras tur att ingå äktenskap. Vid tidpunkten för det slutliga arvsskiftet borde kvarlåtenskapen delas upp så att alla bröstarvingar i slutändan erhöll lika mycket i arv. Det kommer att framgå i det följande att även syskonbarn personligen ärvde lika mycket var, oavsett om deras förälder hunnit ärva ett syskon eller inte. De två barnkullarna i fallet ovan hade sinsemellan ingen gemensam förälder. De var således inte halvsyskon, ändå delade de på samma arvsegendom. De båda kullarna hade däremot haft var sin representant i den döda kullens föräldrapar. Bröstarvingar fickmånga gånger, av flera olika skäl vänta med att få ut hela sitt arv tills båda föräldrarna avlidit, som i exemplet nyss.296 Vid den ene förälderns död hände det ofta att den överlevande gifte om sig och förde in åtminstone hälften av ursprungsäktenskapets ägor i det nya äk294 Stb 4/6 1526. Det är fråga om ett fiktivt arv (förskottsarv)som barnen skulle ha fått ärva när de blivit vuxna. 295 Stb 4/6 1526. 296 Stb 29/4 1486 s. 141–142. 112
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=