fönstret Det öppna Arv och egendom i bostadsbristens Stockholm 1479– 1530 gabriela bjarne larsson
stockholm 2019 GRUNDAT AV GUSTAV OCH CARIN OLIN The Olin Foundation for Legal History INSTITUTET FÖR RÄTTSHISTORISK FORSKNING
Den avbildade medaljen över Johan Stiernhöök är slagen av Svenska Akademien 1837. Den är graverad av C. M. Mellgren Boken är utgiven av Institutet för Rättshistorisk Forskning Grundat av Gustav & Carin Olin box2298, 103 17 Stockholm e-post: Olin.found@telia.com www.olinlegalhistory.org Beställning & Distribution: Jure ab. Artillerigatan 67, 114 45 Stockholm tel +46 8 662 00 80, fax+46 8 662 00 86 e-post: order@jure.se www.jure.se isbn 978-91-86645-13-7 issn 0534-2716 tallinna raamatutrükikoja Tryck & bindning pablo sandoval Grafisk formgivare & illustratör Skyddsomslagets illustration liksom kapitelvinjetterna bygger på den s.k. Vädersolstavlan (1535) i Storkyrkan i Stockholm
RÄTTSHI STORI SKT B I BL IOTEK Band 75
gabriela bjarne larsson
fönstret Det öppna Arv och egendom i bostadsbristens Stockholm 1479– 1530
öreliggande studie är ett resultat av det av Vetenskapsrådet finansierade projektet Real Property andMovable Goods in Late Medieval Sweden(421-2013-1075), som jag ledde 2014 –2017. Jag vill tacka mina projektmedlemmar professor emeritus Johan Söderberg, docent Sofia Gustafsson, fil.dr Elin Andersson och fil.dr Johanna Andersson Raeder för stimulerande samtal och konstruktiva kommentarer på mina alster. Flera delar av kapitlen i denna bok har i olika former presenterats på inhemska men framförallt utländska konferenser. Till dem som då givit tankeväckande kritik är jag också tack skyldig. Ett stort tack till professorernaHeiko Droste och Claes Peterson för att de läst och kommenterat manuset i sin helhet. Båda offrade semestertid för att göra detta. Det gjorde också min dotter Agnes Larsson som på ledig tid korrekturläste och språkgranskade manuset. För utarbetandet av det slutligamanuset bidrogOlinska stiftelsen med ett generöst stipendium så att den behövliga arbetsron kunde infinna sig. Tack vare det ekonomiska stödet från Olinska stiftelsen och tack vare det stöd jag känner från min make Mats kunde arbetet slutföras. Vallentuna i november 2019 gabriela bjarne larsson F det öppna fönstret 9 Förord
• Introduktion • Realarv, fast egendom och kvinnors handlingsutrymme • Goddings karakteristika och Howells terminologi • Frågor till källorna och dekonstruktion • Frågor • Den hushållsbildande bostaden • Morgongåva enligt lagarna –men inte i Stockholm • Hans, hennes eller gemensamt ägande? det öppna fönstret 10 15 16 23 24 26 27 31 35 41 42 49 51 55 57 59 62 64 65 71 72 74 kapitel i Lös och fast egendom • Delägare i egendom • Änkans rättigheter och möjligheter– och hustruns? • Makarnas egendomar inom äktenskapet • Hushåll och verksamhet • Bostad, verkstad, lagerlokaler • Köpa ut syskon och andra tillvägagångssätt • På väg mot gemensamt ägande av all egendom inom äktenskapet – felaget • Arvsdelning av den fasta egendomen • Arvsdelning av lösöret • Ägouppdelning vid skilsmässa • Vem äger hemgiften/medgiften i Stockholm? kapitel ii Först bostad sedan giftermål Innehåll
• Några slutsatser • Förmögenhetsstruktur grunden till familjestruktur • Bröstarvingar • Föräldrars rätt att ärva sitt barn och syskons rätt att ärva ett syskon • Slutsatser innehåll 11 • Bådas del i affärsverksamheten • Gåvor mellan makar • Giftorätt – pengar, lös och fast egendom? • Bröstarvingars lika arvsrätt enligt lagen • Bröstarv i några europeiska områden • Försvar för lika arvsrätt i Stockholm • Förskjutningar av stadslagens bröstarvsbestämmelser • Staden värnar om de omyndiga bröstarvingarna och borgerliga yrken i staden • Bröstarvingars rätt till donerat arv • Bröstarvingars skyldigheter att betala skulder • Bakarv, sidoarv, arvsordning och kön • Samarva – vad innebar det? • Hur syskon och syskonbarn ärvde – samarva igen • Samarva i fler än två led – eller helt enkelt delägare i flera led? 79 85 89 92 95 98 101 101 103 105 109 113 119 120 124 124 129 131 135 137 kapitel iii Rätt till egendom enligt arvsordningen – och i praktiken
• Frågor, antaganden och några svar • Vad kunde ingå i en försäljning? • Börd och bördsrättigheter • Namnskick och egendomsanspråk för kvinnor • Grannförtur och egendomsanspråk • Samtycke – maken som exekutor av felagets fasta egendom • Ombud • Kvinnan som hushållets överhuvud – änkan förvaltare av felagets fasta egendom • Förtur för den överlevande parten • Inledning • Rekrytering av stockholmare till franciskankonventet och till dominikankonventet • Arvsberättigad även efter inträde i orden • Äganderätt – förvaltningsrätt: Konventsbrodern eller konventet? • Konventet sälja avliden broders egendom • Konventsbroder som gillespräst • Dokumentation av gåvor till fromma stiftelser och rättigheter till återkrav • Sytning i konventen • Konventens inkomster och reformationen innehåll 12 • Användning av begreppet börd för att åberopa förtur • Närmaste granne • Delägare i fastigheten ger förtur 139 140 149 156 157 161 164 164 170 172 179 183 190 197 198 205 208 215 218 221 230 237 239 kapitel iv Förtur och egendomsanspråk kapitel v Konventsbröder och bostadsbristen
• Inledning • Lag och praktik i växelverkan • Stad – Land • Individ – släkt • Genus och gemensamt ägande • Konflikter om den fasta egendomen • Slutord och framåtblick • Introduction • Entering marriage and joint ownership • The wife’s right to dispose of real property • The wife’s right to dispose of her movable property • Marital Rights • Direct Heirs • The struggle over immovable property • Promoting burgher occupations innehåll 13 245 246 252 255 261 267 273 275 281 282 287 289 292 296 297 299 302 307 kapitel vi Det öppna fönstret; det jämlika felaget i en patriarkal värld summary The Open Window: Inheritance and Property in Stockholm, 1479 –1530 källor och litteratur
15 kapitel i Lös och fast egendom
kapitel i. lös och fast egendom et råddebostadsbrist i Stockholm decennierna kring sekelskiftet 1500. Trots att staden ofta hemsöktes av pester tog det inte många veckor efter en sådan katastrof innan fastigheterna D var befolkade igen.1 Släktingar utanför staden flyttade in och övertog en bror eller systers borgerliga syssla, överlevande kvinnor och män gifte snabbt om sig och utländska köpmän såg sin chans att genom giftermål skaffa sig en bostad i Stockholm. Mycket snart blev på så sätt alla fastigheter upptagna igenoch kommersenupphörde egentligen aldrig. Pesterna påverkade givetvis staden men de lättade bara temporärt på trångboddheten. Den främsta orsaken till trångboddheten och bostadsbristen i Stockholm var de rådande handelsprivilegierna. Enligt stadslagen gällde handelsprivilegierna endast för dem som bodde på Stadsholmen (Gamla stan). Några privilegier för dem som bodde på malmarna fanns ännu inte, därför behövde handelsmännen och hantverkarna bo på just Stadsholmen för att få komma i åtnjutande av privilegierna.2 En bostad på 1 Enligt Myrdal 2003 s. 68–69, 104 hemsöktes Stockholm av pester företrädesvis höstmånaderna 1474–75, 1484, 1495, 1500, 1504, och 1508. se även LambergDannemännen2001. 2 Magnus Erikssons stadslag i nusvensk tolkning, utg. Åke Holmbäck och Elias Wessén. Skrifter utgivna av Institutet för rättshistorisk forskning grundat av Gustav och Carin Olin, Serien 1, Vol. 7 Lund 1966, hädanefter förkortat StL, därefter förkortas namnet på balken, därpå följer det aktuella kapitlet och eventuell paragraf i nämnda balk. Handel var förbjuden på malmarna enligt stadslagen, köpmålabalken, kapitel 17 (StLKöpB17).Endast de som hade sin verksamhet på Stadsholmen beskattades, enligt de Skotteböcker som är tillgängliga och aktuella för undersökningsperioden: Hildebrand, Hans utg. Stockholms stads skottebok 1501–1510. Ser. 3 Vol 2. Stockholm: Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, 1915; Almquist, Johan Axel, utg. Stockholms stads skottebok 16 Introduktion
kapitel i. lös och fast egendom Stadsholmen var sålunda en förutsättning för att kunna idka borgerlig verksamhet i Stockholm på den här tiden.3 På Norrmalmoch Södermalm hade stadsinvånarna sina djur och kolgårdar, även om en del av dem även hade sin bostad där, men handel på malmarna var ännu inte tillåten. Dessa bestämmelser fick som följd att Stadsholmen blev synnerligen trångbodd och att priserna på Stadsholmen var höga.4 Därmed blev det främst de mest förmögna som hade möjlighet att köpa större delar av en fastighet medanmindre bemedlade endast hademöjlighet att köpa mindre delar eller billigare delar av en fastighet. Andra ägde inte alls sin bostad utan hyrde den, men även dessa kunde erhålla handelsprivilegier, såvida de ansökt om burskap och betalat in avgifterna. Själva boendet på Stadsholmen var förutsättningen för att kunna avyttra sina produkter där. En annan tungt bidragande orsak till trångboddheten var det rådande arvssystemet. En utvidgning av handelsprivilegierna kunde ha löst delar av bostadsproblemet, men inte problemet med det strikta arvssystemet. Reglerna underlättade för släktingar att komma åt en bostad, medan de utestängde andra som inte var släkt. Stadsstyrelsen i Stockholm och i andra europeiska städer försökte ändra på företrädesrättigheterna eller ändra reglerna på annat sätt för att underlätta för andra än släktingar att få tillgång till en bostad. I ett medeltida samhälle där möjligheten att till1516–1525. Ser. 3 Vol 3. Stockholm:Kungliga Samfundet för utgivande av handskrifter rörande Skandinaviens historia, 1935. 3 Inte unikt för Stockholm utan gällde i de flesta europeiska städer: JacobsenKvinder, kön og köbstadslovgivning 1995 s. 244. 4 Franzén och Söderberg har visat att tomtstorleken minskade under 1400-talet så att flera hus kunde byggas på samma tomt. Historisk tidskrift 2018: 2 s. 227–254, här s. 241–245. 17
kapitel i. lös och fast egendom träda ett yrke eller ett ämbete med givna inkomster var väldigt få, kan rätten till släktegendomen trots allt inte överbetonas, eftersom det var genom den som människorna arbetade upp sin förmögenhet eller med den som de köpte sig en utbildning eller en vårdplats. I Sverige gällde principen om realarv i fast egendom.5 Tanken med realarv var att alla bröstarvingar skulle ha rätten att ärva den så värdefulla fasta egendomen, men den ägosplittring som oftast blev följden måste lösas av bröstarvingarna inbördes. Realarv i den fasta egendomen fick som följd att många borgarbarn ärvde så små delar av en fastighet, att det var mycket svårt att idka borgerlig verksamhet där.6 Även om man ärvt ett helt rum var det svårt att både arbeta och bo i samma rum. Städer i det medeltida Sverige styrdes av Stadslagen. Lagen gjorde det svårt för medborgarna att använda den fasta ärvda egendomen på ett fritt sätt i förhållande till släkten. Svårigheterna fanns för både kvinnor och män. Stadslagen hade tillkommit och tagits i bruk under andra hälften av 1300-talet. En av lagens viktigaste uppgift vid tillkomsten var att reglera fördelningen av de fasta egendomarna. Lagen gjorde det svårt för den enskilde och kvinnor i synnerhet att använda sig av sin fasta egendom efter eget skön. Rätten till fast egendom reglerades genom strikta regler för arv vilka gynnade vissa, men missgynnade andra. Lagen stipulerade regler för hur egendomsöverföringar skulle ske när ett äktenskap skulle ingås, när ett byte av egendom med en motpart skulle ske, när någon ville ge sin fasta egendom i gåva till någon annan, när någon ville köpa en egendom eller när någon ville sälja sin arvsegendom. I ingen av dessa fall var egendomsöverföringen fri, om det handlade om en överföring av ärvd, fast egendom. Lagen skyddade nämligen släktens rättigheter till arvsegendomen framför den enskildes frihet att göra vad denne ville med sin fasta, ärvda egendom. Under årens lopp hade emellertid vissa praktiker uppstått som ibland ruckade på lagens bestämmelser och 5 Elias Wessén kommenterar att stadslagen på flera ställen använder begreppet ’arv’ i betydelsen fast egendom, ärvd gård. Wessén i StL 1966, s. 25, not 12. Benämna fast egendom med enbart begreppet ’arve’ var vanligt i städer på kontinenten, enligt Martha Howell Commerce before Capitalism2010 s. 50–53. 6 En sådan ägosplittring fann även Thomas Ertl för Wien under 1400-talet: Wien 1448kommande 2019. 18
kapitel i. lös och fast egendom ibland medförde att egendom kunde användas på ett friare sätt för vissa. I andra fall skapades striktare bestämmelser som kom att följas. I den här studien undersöks hur stockholmarna kringgick lagens föreskrifter eller hur de omtolkade lagrum till sin egen fördel. Här undersöks vilka förbud för överföringar av egendom som staden själv skapade för att gynna den borgerliga verksamheten i staden. Stadslagen kommer sålunda att ställas mot stadens praktiker gällande arv och förtursrättigheter till fast egendom med betoning på hur dessa rättigheter såg ut för kvinnan. Betydelsen av hur arvs- och egendomsrättigheter var formulerade ska inte underskattas. Formuleringarna satte gränser för kvinnor och mäns möjligheter till kapitalackumulation och deras möjligheter att delta på en kreditmarknad. Genusforskare har fullt ut förstått detta. De har under 1900-talet undersökt ägo- och förvaltningsförhållanden samt möjligheter att disponerta egendom för kvinnor som levde på landsbygden, men först under 2000-talet har ett antal undersökningar genomförts på kvinnor i senmedeltida städer. Följande undersökning är ett bidrag till denna forskning. Med hjälp av fast egendom kunde enmedeltida ägare lösgöra kapital, skaffa sig krediter för investeringar, ta lån på ränta, köpa sig en vårdplats m.m. I det följande studeras hur borgarfamiljerna fungerade under äktenskapet och vad som hände med familjen och dess affärsverksamhet när äktenskapet upplöstes, något som tidigare inte undersökts för någon svensk medeltida stad. Kort sagt: hur utnyttjade kvinnor och män den fasta egendomen i handelsstaden Stockholm under åren 1479–1530 då staden var mitt upp i en expansionsfas. Tidsperioden för undersökningen är intressant därför att nyligen genomförd forskning av Johan Söderberg och Bo Franzén understryker att Stockholm expanderade under andra hälften av 1400-talet, tidigare än vad äldre svensk forskning påstått. Befolkningsökningen gav upphov till ett kraftigt tryck på bostads- och kreditmarknaden. Forskarna visade också att Stockholm till skillnad från andra städer inte var beroende av dess agrara omland i samma utsträckning som andra städer. Viktigt för Stockholm var däremot att järn- och kopparleveranserna fungerade smidigt.7 Några studier genomförda på 7 Franzén och Söderberg i Historisk tidskrift 2018:2 s. 227–254. 19
kapitel i. lös och fast egendom senmedeltida städer i norra Europa har funnit att förhållandena för en hustru förbättrades när en stad befann sig i en expansionsfas. Samma studier visar också att när staden hamnade i ekonomisk kris minskade kvinnornas/hustrurnas handlingsmöjligheter. Dels kunde egendomsproportionerna mellan makarna förändras till makens fördel, och i förlängningen själva arvsrätten mellan könen förändras eller så behölls den lika arvsrätten, men kvinnan fick ut sin i större utsträckning i lösöre. Om fördelningen av egendomarna inte rubbades kunde männen i stället strypa kvinnans dispositionsrätt över egendomen, både under äktenskapet och när hon blivit änka.8 Eftersom Stockholm var i en sådan expansionsfas under undersökningsperioden är det av särskilt intresse att studera kvinnornas möjligheter att äga och förvalta egendom. I det följande studeras hennes möjligheter i förhållande till sin make och somänka, särskilt i kapitel två och i kapitel fyra. Tidsperioden överbryggar även två epoker; medeltidens slut och reformationens början och det är av intresse att se vad borgarna i Stockholm höll fast vid och vad de eventuellt ändrade på när det gäller rätten till och förvaltandet av fast egendom, det vill säga rätten för kvinnor och män att förvalta sin fasta egendom och därmed delta i kapital- och kreditmarknaden. Tidigmoderna, europeiska forskare har hävdat att kvinnors handlingsutrymme minskat under reformationsperioden. Det har framhävts att patrilineära tendenser på allvar slog igenom då. I Sverige har forskare ännu inte studerat kvinnor i städer ur det perspektivet. Ur ett egendomsperspektiv har endast forskning om hur kyrkors och klosters egendomsinnehav förändrats. Redan på riksdagen i juni 1527 avgjordes kyrkor och klosters rätt till egendomsinnehav. Då beslutades att den katolska kyrkans fasta egendomar i hög utsträckning skulle dras in till kronan. Redan i begynnelsen av reformationen, i 1520-talets början, målades i Sverige och i Europa bilden upp av kyrkor och kloster och konvent som stora egendomsinnehavare. Särskilt propagerades detta i de 8 Bardyn i Continuity and Change 2018 s. 1–28;Howell Commerce before Capitalism2010 s. 137– 141; Howell i Past and Present 1996 där hon visar att männen genom kontrakts- och testamentsskrivande förhindrade kvinnor i Douai att få ut sin rättmätiga del i den gemensamt ägda egendomen; Howell The Marriage Exchange 1998 där detta utvecklas vidare. 20
kapitel i. lös och fast egendom europeiska städerna. Gustav I talade om detta i Stockholm och påstod att dominikankonventet och franciskankonventet i staden hade fått alldeles för mycket donationer av befolkningen, vilket hade utarmat bostadsmarknaden. I kapitel fem utreds och kommenteras detta påstående. Tidsperioden är också intressant därför att Stockholm hade blivit en så stor stad under perioden att många utländska handelsmän och hantverkare var intresserade av att ha sin verksamhet här för att ägna sig åt den luckrativa järn- och kopparhandeln. För att som utlänning få rätt att etablera sig i en handelsstad hade många av de europeiska städerna snarlika regler, för Sveriges del reglerades detta utförligt i stadslagen.9 I de flesta av de europeiska städerna behövde den utländska mannen gifta in sig i ett borgarhushåll i staden, så ock i Stockholm. Genom hustrun fick paret tillgång till bostaden. Han tillförde kapital till det nybildade hushållet, hon tillhandahöll den så viktiga fasta egendomen i vilken de bodde och arbetade i. Deras barn blev födda i ett borgarhushåll och arvsreglerna i staden och i stadslagen trädde i kraft. Barbara Hanawalt, Martha Howell och Inger Dübeck har påpekat att sådana förhållanden förbättrade hustruns position i hushållet eftersom situationen krävde att en dotter ärvde fast egendom.10 Motstridiga behov styrde makarnas/hushållsföreståndarnas användning av den egendom de ägde i staden. Dels fanns en strävan att säkerställa bröstarvingarnas rätt till egendom, dels fanns ett behov av att göra den fasta egendomen så ekonomiskt rörlig som möjligt för att därmed lösgöra kapital som kunde användas för affärsverksamheten. Denna studie fokuserar på hur borgare i Stockholm använde den fasta, ärvda egendomen inom äktenskapet, för egen del, för arvingarna och för affärsverksamheten. Det sistnämnda handlar om hur makarna gick tillväga för att göra den fasta egendomen så ekonomiskt rörlig som möjligt. Eftersom den fasta, ärvda egendomen i medeltidens Europa var omgärdad av regler och restriktioner var det inte lätt att lösgöra kapital ur den. De två 9 StL Kungabalken (hädanefter förkortat KgB):StLKgB15. I kapitlets §4 om utländsk man gifter sig med borgarkvinna i staden vinner han på så sätt burskap. 10 Hanawalt TheWealth ofWives 2007 s. 56, 62, 64–65 och framförallt s. 114–115; Howell Commerce before Capitalism2010; DübeckKvinder, familie og formue 2003. 21
kapitel i. lös och fast egendom första undersökningskapitlen studerar därför vilka arvsregler och arvsrättigheter som praktiserades i staden Stockholm och vilka förutsättningar och konsekvenser för familjebildningen som dessa regler och praktiker skapade. De två påföljande undersökningskapitlen studerar vilka utkomstmöjligheter den fasta egendomen skapade för dem som föddes i ett borgarhushåll samt vilka förtursrättigheter till den fasta egendomen de hade.11 Trångboddhet, brist på bostäder och ett regelverk som kraftigt begränsade fri rörlighet för dem som ägde fast egendom; Hur navigerade stockholmaren för att uppnå sina mål? Hur gick han/hon tillväga? Några viktiga frågor att fundera över är hur stort inflytande släkten hade, vilka möjligheter kvinnor och män hade att agera självständigt samt vilka rättigheter till fast egendom som barnen hade. Studien har inspirerats av och knyter kontinuerligt an till de resultat som historiker som undersökt senmedeltida europeiska städer kommit fram till.12 Huvudproblematiseringen kretsar kring den fasta egendomen som konstituerade hushållsbildningen. Mitt bidrag till Stockholmsforskningen rör alltså arvslagstiftning, familjebildning och äganderätt till fastigheter i staden under senmedeltiden. Mitt bidrag till den rättshistoriska forskningen utgörs av den djupgående studien av lag kontra praktik inom nämnda områden. Till genushistorisk forskning bidrar denna studie med kunskap omkvinnor somhushållsföreståndare, med vilket menas hennes förvaltnings- och dispositionsmöjligheter. Teoretiskt kan studien knytas till diskussionen om definitionerna av kapital och förmögenhet.13 Som jag tolkar teorin skulle den förälder i Stockholm som kunde tillhandahålla alla sina bröstarvingar en egen bostad när de skulle bilda familj och 11 Många forskare har konstaterat att den medeltida lagstiftningen inte definierat begreppet hushåll eller hushållsföreståndare särskilt väl. Se t. ex. Sarah Rees Jones i The Household 2001 s. 71–88 och där anförd litteratur i not 1. 12 EwanTownlife 1990; JacobsenKvinder, kön og köbstadslovgivning1995; Howell TheMarriage Exchange 1998; Howell Commerce before Capitalism2010; LanzaFromWives toWidows 2007; Hanawalt The Wealth of Wives 2007; Ertl Wien 1448 kommande 2019, Zuijderduijn i Population Economics Vol. 2016, no 150; Reyerson Women’s Networks Cham, 2016; Guerson och Wessell Lightfoot i Stepfamilies 2018, s. 20-37; Hughes i Past and Present 1975 s. 3–28. 13 Rakopoulos i The Journal of History and Anthropology maj 2018. 22
kapitel i. lös och fast egendom etablera en verksamhet definieras som förmögen.14 Att vederbörandes kapitalinkomster vid överföringsögonblicket var höga eller låga spelade mindre roll, huvudsaken var att föräldern inte var skuldsatt över de fasta tillgångarna. Undersökningarna i det följande bygger på uppfattningen att den i Sverige reala, lagstadgade arvsrätten till fast egendom var helt avgörande för både kvinnan och mannens möjligheter att bilda hushåll.15 Därför har genusforskningen alltsedan 1970-talet ägnat många små och stora studier åt att fastslå kvinnors och mäns rätt till denna egendom. Forskarna började med att ur ett genusperspektiv studera vad de medeltida arvslagarna i Europa sa om detta. Först senare kom studier om hur överföringarna gått till i praktiken.16 Mitt intresse ligger i att försöka fastställa vem inom den borgarfamilj som bildades i samma stund som det äkta paret fick barn, som hade rätt till de egendomar som sammanslagits vid makarnas giftermål: Mannen, kvinnan, barnen, parets respektive släkter?Rikslagarna säkerställde barnens rätt till realarv i den fasta egendomen. De svenska lagkommissionerna på 1300-talet tycks ha studerat rättspraktiken på kontinenten och i sin lagstiftning försökt skydda olika parter: barn, släktingar, make och maka, änkan. I lagarnas bestämmelser och i den rättspraktik som utvecklades på landsbygdens ting framgick det tydligt att ingen annan typ 14 Den förälder som hade ekonomisk möjlighet att investera i sitt barns högre utbildning kunde också definieras som förmögen. 15 Jämför de stora skillnader Erickson i History Workshop Journal No. 59 2005 s. 1–16 målar upp mellan Sverige och Nederländerna å ena sidan och brittiska arvsregler och äktenskapslagstiftning å den andra. 16 Ett stort, paneuropeiskt projekt (men utan nordbor) som försökte beskriva hur olika regioner i Europa löste överföringar av egendom vid giftermål under högmedeltiden, avslutades 2002: Dots et Douaires Rome 2002 s. 1–600; oundgänglig för nordiska forskare som vill veta hur dansk och europeisk rätt såg på egendom och egendomsöverföringar är DübeckKvinder, familie og formue 2003. För en sammanfattning av forskning om de medeltida lagarnas bestämmelser och studier av juridiska instrument som testamenten och äktenskapskontrakt se Kelsey Staples Daughters of LondonLeiden, 2011, s. 1–13. 23 Realarv, fast egendom och kvinnors handlingsutrymme
kapitel i. lös och fast egendom av egendom hade samma rättsskydd som den fasta, ärvda egendomen. Det har Maria Ågren även visat för tidigmodern tid på ett övertygande sätt.17 Stockholm låg inte på landsbygden utan var en stad: hur såg stadens borgare på begreppet fast, ärvd egendom? Hade den samma rättsskydd i praktiken som den hade på landsbygden? Inger Dübeck har gjort oss uppmärksamma på att de medeltida lagarna signalerar olika former av äganderätt till ett hushålls egendom. Hon använder sig av det fornnordiska begreppet för egendom nämligenfällig.18 I föreliggande undersökning blir Dübecks begrepp äktenskapsfelag och familjefelag viktiga analysinstrument. Även i Sverige förekommer begreppet felag under medeltiden:fälaghmen den fornsvenska termenbolag används i landslagen.19 De skånska och själländska lagarna utgick, enligt Dübeck ifrån att alla i familjefelaget var delägare i egendomen medan den jylländska lagen endast gav det äkta paret fullständigt delägarskap.20 När familjefelaget ägde rättigheterna betydde det att barnen kunde få ut sin huvudlott när de lämnade sin födelsefamilj för att själva gifta sig och bilda ett hushåll. I en stad som Stockholm skulle det betyda att ett giftasvuxet barn fick tillgång till fast egendom, ett hus eller del i ett hus när det skulle gifta sig. När det däremot endast var det äkta paret som var delägare var det upp till paret självt om de ville ge sina barn en gåva när de lämnade hemmet för att gifta sig. Detta kunde vara fallet för det föräldrapar som inte ägde särskilt mycket i fast egendom att paret hade möjlighet att tillfredsställa alla barnens behov av bostad. Sådana bröstarvingar kunde bara vara säkra på att få ut sin huvudlott när fadern avlidit, enligt Dübeck. 17 ÅgrenDomestic Secrets 2009 s. 40–46. 18 DübeckKvinder, familie og formue 2003 s. 34–36. 19 MEL JB36, KrL JB33 bolag. Vederlag är en annan term som används i stadslagen StL Köp 14 § 2–4 och i KgB 15 § 5–10 där egendomen (bolaget, vederläggningen) ingår i handelsmannens handelsbolag. I Söderwalls lexikon över medeltidsspråket betyder ’fälagh’ gemensamt ägande mellan parter. Kan vara inom ett äktenskap, mellan bröder, eller i handelsbolag. I det följande ligger mitt intresse i de fasta egendomarna i ett äktenskap. 20 DübeckKvinder, familie og formue 2003 s. 81. 24 Delägare i egendom
kapitel i. lös och fast egendom I Sverige förekom ett mellanläge omman får tro landslagen mellan att paret ägde självt och en grundprincip om att barnen skulle ha rätt att vid vuxen ålder få ut stora delar av sitt arv när de gifte sig. På samma sätt såg det ut i verklighetens London, enligt Hanawalt: kvinnan fick en hemgift av sina föräldrar då hon skulle gifta sig och mannen fick med sig den morgongåva som senare skulle sörja för att änkan hade någonstans att bo. Utöver detta kunde också bröstarvingarna ärva föräldrarna när de avlidit.21 Att få ut ett förskottsarv vid giftermålet var mycket vanligt i europeiska städer även om proportionerna och tillvägagångssättet kunde variera, senast framhävt av den belgiske historikern Andrea Bardyn.22 I praktiken (fortfarande under 1400-talet) gällde denna grundprincip bland bönder och frälse i Sverige på så sätt att alla bröstarvingar ärvde del i föräldrarnas egendom när de skulle gifta sig, även om många av de kvinnliga arvingarna bland skattebönder sålde sina andelar till något syskon så snart giftermålet var ingått.23 I både landslagen och stadslagen finns emellertid indikationer på att föräldrarna i viss mån hade rätt att själva bestämma när barnen skulle få ut sina delar. Rikslagarna lämnade åtminstone öppet för föräldrarna att låta dottern ingå äktenskap utan att ha med sig något in i boet. Det var enligt de svenska rikslagarna nämligen frivilligt för föräldrarna att ge barnen en hemgift när de skulle gifta sig, medan det var obligatoriskt att brudgummen skulle ha med sig den morgongåva han efter bröllopsnatten skulle ge sin brud. Denna morgongåva ingick som en del i sonens arv och kom alltså från föräldrarna. Vid hans giftermål gavs den till hans brud. Morgongåvan skulle ju enligt lagarna försörja den överlevande maken eller makan.24 Vad huvudlotten bestod av för kvinnor har också problematiserats av genusforskare. Erhöll dottern/kvinnan samma typ av egendom som brodern eller fick hon en annan, förvaltade hon egendomen själv och när under sin livscykel fick hon tillträde till egendomen. Storleksförhållandena mellan sonens och dotterns arv har diskuterats och vilka konse21 Hanawalt The Wealth of Wives s. 61–70, “The English seemed to have a strong preference for conjugal family residences”: s. 69. 22 Bardyn i Continuity and Change 2018, s. 1–28, här s. 5. 23 LarssonLaga fång 2010, s. 176–179. 24 MELoKrL GB10, 12, 15. StL GB9. 25
kapitel i. lös och fast egendom kvenser skillnaderna mellan dem kunde få för den blivande hustruns förvaltnings- och dispositionsrätt inom äktenskapet (se nedan). En intressant initial fråga för föreliggande undersökning är hur praxis såg ut i köpmanna- och hantverkshemmen i Stockholm. Var mönstret likadant i staden som på landsbygden trots att arvssystemet i staden såg annorlunda ut? Dessa frågor besvaras främst i kapitel två och tre. Dübeck visar också att barnens rätt till delägande i familjeegendomen avskaffades i princip i Danmark 1547 till förmån för det äkta paret.25 Finns det antydningar till att något liknande höll på att ske i Stockholm och på vilket sätt kunde det i förlängningen tänkas påverka en dotters rätt till arv i fast egendomen? I Douai kunde Howell iaktta att bröstarvingarna under 1400-talet kom att premieras framför föräldrarna.26 Både äldre (från 1970-talet) och yngre forskning har lyft fram att kvinnor inte fick fulla befogenheter över sin egendom förrän de blivit änkor. En del har gått så långt som att säga att inte bara maken bör vara död utan att också samtliga manliga släktingar bör vara det, för att änkan skulle få kontroll över den fasta egendomen. Andra har tvärtom funnit att vissa av dem ändå inte klarade sig i det offentliga utan en man som stöttade dem.27 Eftersom son och dotter ärvde lika i staden fanns det förutsättningar för att bruden och brudgummen förde in lika mycket egendom till äktenskapet, det vill säga att det i staden Stockholm fanns förutsättningar för ett jämlikt ägande inom äktenskapet, som skulle göra det möjligt för hustrun att vara mannens kompanjon, på samma villkor som om kompanjonen var mannens bror. Med andra ord att kvinnan, 25 DübeckKvinder, familie og formue 2003 s. 86 26 Howell i Past and Present 1996 s. 25. 27 Bennett 2006 s. 70 där hon elegant beskriver skillnaden mellan liberala och socialistiska feminister i fråga om underordning. De liberala anser att den underordning som finns i moderna samhällen beror på tradition från det förflutna. Liberala feminister tenderar att uppfatta det som att det blivit bättre för kvinnor sedan renässansen. För socialisterna hängde underordning ihop med äganderätten och privat egendom. De uppfattade brott i ekonomiska strukturer som negativt konnoterade förändringar för kvinnor. 26 Änkans rättigheter och möjligheter– och hustruns?
kapitel i. lös och fast egendom hustrun, inte behövde vänta tills mannen var död för att vara en del av verksamheten. De projekt som under 2010-talet pågår studerar kvinnor i senmedeltida och tidigmoderna städer och försöker kartlägga kvinnors del i affärsverksamheten.28 Det pågående projektet Arbete och genus i Uppsala har inspirerat föreliggande studie att se på borgarhustrurna i Stockholm ur perspektivet att de är delaktiga i hushållets ekonomi på ett mycket mer aktivt sätt än tidigare forskning delgivit dem.29 I det följande studeras på vilka sätt de var delaktiga. Kunde de beställa in varor på egen hand? Kunde de driva in skulder och själva bli dömda att betala dem? För Stockholms del finns nyligen framtagna siffror på andelen kvinnor som sålde och köpte fastigheter i eget namn. Dock redogör inte dessa forskare för om kvinnan var änka eller maka. I var sjätte försäljning stod en kvinna som säljare. Bland köparna stod hon som köpare endast i tio procent av transaktionerna.30 Om paret tog in lika mycket egendom i äktenskapet borde det finnas förutsättningar för änkan att få del i hälften av all egendom i giftorätt, trots lagens föreskrifter. Främst i kapitel två besvaras dessa frågor, men också i kapitel fyra. Fördelningen och förvaltandet av makarnas egendom inom äktenskapet har intensivt diskuterats och undersökts alltsedan 1970-talet. Även här har kunskapen nyanserats betydligt. Från att kvinnan ansågs vara helt underordnad maken och saknade förvaltningsrätt innan hon blev änka, till att hon var i lag med mannen och att de tu bildade en enhet. Lokala lösningar fram till 1500-talet var legio.31 På senare tid har det blivit vanligt att forskare jämfört regioner med varandra; norditalienska städer 28 Bardyn”Crediting Women? kommande i Social History 2020; Spicksley i The Economic History Review2008 s. 277–301; de Moor and Zuijderduijn i The Economic History Review2013, 66:1 s. 38–56; Hutton 2011. 29 Se t.ex. Levebröd. Uppsala 2011. 30 Franzén och Söderberg i Historisk tidskrift 2018:2 s. 249–253. 31 Vilket tydligt framgår av undersökningarna om gåvoutväxlingar vid äktenskapets ingående i olika delar av Europa som presenteras i Dots et Douaires Rome 2002 s. 1–600. I DübeckKvinder, familie og formue 2003 jämförs danska regioners rätt med europeisk rätt. 27 Makarnas egendomar inom äktenskapet
kapitel i. lös och fast egendom med kontinentala nordeuropeiska städer32 eller till exempel skandinaviskt område med brittiska öarna.33 Särskilt inom forskningen på norditalienska städer koncentrerade forskarna sina studier främst på köpmannafamiljerna och därmed belystes hantverksfamiljerna föga. Först från 1990-talet och framåt har några forskare flyttat fokus till just hantverkshushåll och kvinnornas roll inom dem.34 Den belgiske rättshistorikern Philip Godding betonar 2001 att i senmedeltida Nordeuropeiska städer, utan undantag, all rörlig egendom samt all under äktenskapet förvärvad fast egendom tillhörde makarna gemensamt.35 Vad som fortfarande kunde vara förhandlingsbart i dessa stadsäktenskap var vad som gällde för den fasta arvsegendom som makarna fört in i äktenskapet. Även i europeiska städer handlade det alltså om att ta ställning till arvsegendomens status. Den forskare som främst undersökt detta i praktiken är Martha Howell. Hon har visat att på vissa håll, i vissa städer kunde förhandlingar mellan äktenskapsparterna resultera i att de arvsegendomar var och en förde in i boet komatt ägas av båda. Denna äganderätt till varandras arvsegendom möjliggjorde i förlängningen för änkan att inte enbart kräva sin giftorätt i lösöre och de inom äktenskapet förvärvade egendomarna samt återkräva sin hemgift när maken dött, utan att hon helt enkelt erhöll hälften av alla egendomar hushållet ägde vid makens frånfälle. Det betydde att kvinnan i giftorätt fick del i makens efterlämnade fasta arvsegendom. Howell har iakttagit 32 The household2001. de Moor och van Zanden i Economic History Review63:1 2010 s 1–33 tar i sin jämförelse mellan Sydeuropa ochNordvästeuropas äktenskapsmönster inte hänsyn till om äktenskapet ingåtts i en stad eller på landsbygden. Detta för med sig att deras beskrivning av hur det förhöll sig med den i äktenskapet gemensamma egendomen och den egendom makarna fört in i boet, inte överensstämmer med vad t.ex. Howell Commerce before Capitalism2010 eller jag själv Larsson Laga fång 2010 visat. En förenklad men adekvat sammanfattning om norr kontra södra Europas stadsekonomier med fokus på kvinnors ekonomiska rättigheter och möjligheter finns i Reyerson i The Oxford HandbookNew York 2013 s. 295–310. 33 The Marital Economy in Scandinavia and Britain1400–1900. Aldershot 2005 34 Undantaget är Hughes i Past and Present 1975 som först av alla uppmärksammade skillnaderna i ägoförhållanden mellan köpmannafamiljerna och hantverksfamiljerna i Genua. Howell The Marriage Exchange 1998. Efter 2000 har det kommit viktiga böcker i frågan: Lanza 2007; Hanawalt The Wealth of Wives 2007; Reyerson Women’s Networks Cham, 2016; Ertl Wien1448 kommande 2019 35 Godding i The Household2001 s. 29. 28
kapitel i. lös och fast egendom sådana rättigheter för kvinnorna i städer som Douai och Gent under skiftande perioder efter digerdöden och Inger Dübeck har gjort detsamma för kvinnor i Hansastäder under 1500-talets andra hälft och i en tentativ studie kunde detta beläggas av mig för staden Stockholm, men tidigare än i Danmark, redan under 1480-talet.36 I dessa äktenskap hölls inte makarnas arvsegendom isär, inte ens när äktenskapet upphört eller när det upplösts. Det betyder att i Stockholm den fasta, ärvda egendomen inte lika strikt tillhörde en släktlinje. Den ärvda egendomen kunde i Stockholm, utan hinder, delas mellan den släktlinje den kommit ifrån och den ingifta släktlinjen, en delning som var omöjlig att genomföra för de grupper i det svenska samhället som följde landslagens bestämmelser. Den fråga som i föreliggande studie ska undersökas är hur friare maken i staden kunde förvalta egendom som klassats som fast arvsegendom jämfört med de starka begränsningar som maken på landsbygden omfattades av vid hanteringen av arvsegendom? Forskningen har hävdat att det endast var den lösa egendomen som den enskilde helt ägde och fritt kunde förfoga över. Den fasta egendomen däremot sågs som ett lån från den släkt man tillhörde. Den ägdes inte riktigt utan den förvaltades av familjen under äktenskapet och familjen ägde bara avkastningen från den.37 Den synen på arvsegendom prövas i denna undersökning på borgaräktenskapen i Stockholm. Den delade rätten till äktenskapets egendom kan kopplas till den juridiska term som användes i Norden för kompanjonskap vilket var begreppet felag. Här är det äktenskapets felag som är aktuellt. Dübeck har identifierat andra typer av felag i de nordiska lagarna, förutom äktenskapets felag även familjens felag och slutligen ett ekonomiskt felag som kunde finnas mellan vilka parter som helst, men som var vanligt före36 Howell Commerce before Capitalism2010; Howell i Past and Present1996; Dübeck i The Marital Economy 2005 s. 129; Dübeck Kvinder, familie og formue 2003 s. 114 att försök funnits under tidigt 1500-tal men att änkans rätt till hälften av äktenskapets egendomar först fastställdes 1547, på s. 63 fastslår Dübeck att det gemensamma ägandet inte i första hand var tänkt att stärka bröstarvingarna utan just den överlevande parten, särskilt om den parten var kvinnan; Larsson “Good for Business” i Nordic Inheritance Law through the Ages Kommande. 37 Howell Commerce before Capitalism2010 s. 52 29
kapitel i. lös och fast egendom kommande bland bröder i det medeltida samhället.38 I familjens felag hade, som sagt, även bröstarvingarna rätt till hushållets egendom. De vuxna barnen hade i det alltså rätt att kräva sin arvedel när de ville gifta sig, enligt vissa danska lagar visar Dübeck.39 I både det ekonomiska felaget och de två andra felagstyperna fanns en talesperson för felaget. Denne förde felagets talan utåt. Oftast var det husfadern/maken som gjorde det och i broderfelaget var det den äldste brodern. Förhållandet inom felaget var i Norden enligt Dübeck ”solidariskt”.40 Det betydde, enligt Dübeck, att ingen part självständigt kunde råda över hela egendomen eller över sin del i egendomen. Parterna måste vara eniga och felagets skulder ansvarade båda för. Utgångspunkten för föreliggande studie är att borgaräktenskapen i Stockholm styrdes på samma sätt, samtidigt som det undersöks hur och under vilka omständigheter maken eller makan kunde råda självständigt över sin del i egendomen. Undersökningen försöker också att fastställa i vilken mån maken, utan hustruns samtycke, kunde förfoga över hennes del. Hade maken i Stockholm möjligheter att råda över hela egendomen, såsom var fallet i många hansastäder under den undersökta perioden? Den egendom som främst prövas i detta avseende är hans rätt att förfoga över den fasta egendomen. Dübeck visar att felaget gynnar den överlevande parten i äktenskapet och äktenskapets bröstarvingar, på bekostnad av andra släktingar.41 I nästa kapitel studeras hur makarna använde hushållets egendom och hur de såg på den och de skulder som skapades genom verksamheten. Gällde fortfarande det strikta, solidariska felaget eller hade makarna frihet att självständigt engagera sig ekonomiskt? 38 DübeckKvinder, familie og formue 2003, s. 85. 39 DübeckKvinder, familie og formue 2003, s. 88–89. 40 DübeckKvinder, familie og formue 2003, s. 31 41 DübeckKvinder, familie og formue 2003, s. 86. Enligt Goodings karakteristik av nordeuropeiska senmedeltida städer finner han samma gynnsamma förhållanden för den överlevande och bröstarvingarna och på bekostnad av andra släktingars anspråk. Se ref under nästa rubrik. 30
kapitel i. lös och fast egendom Stockholm var Sveriges största stad och Nordens näst största stad efter Bergen. I jämförelse med städer på de brittiska öarna var Stockholmmed sina ca 7000 invånare en medelstor stad. Stockholms storlek var emellertid jämförbar med andra städer runt Östersjön, somliga hade några tusen mer, andra några tusen mindre. Lübeck däremot var tre à fyra gånger större än Stockholm.42Stockholmvardefinitivt med i det omfattande nätverk bestående av städer kring Östersjön och Nordsjön. Ur ett svenskt perspektiv var Stockholm en särling bland svenska städer, både till storlek och till sammansättning. Dess befolkning härstammade från flera språkområden. Stockholm var framförallt en handelsstad, även om den också hade en försvarsborg. Från staden skeppades den koppar och det mesta av det järn Sverige var känt för att producera. Till exempel skeppades 80 procent av det järn Lübeck importerade från just Stockholm.43 De som bodde i Stockholm härstammade från mälarområdet och från hela östersjöområdet. Från och med 1471 kallades den som hade bostad på Stadsholmen och som betalade skatt för sitt medborgarskap i staden, för svensk, oavsett varifrån denne härstammade. Denne hade rätt att idka borgerlig näring i Stockholm. Borgarbegreppet användes i Stockholm på den här tiden för både hantverkare och köpmän.44 De flesta gillen som fanns i staden var öppna för både hantverkare och köpmän. Båda könen var välkomna att delta i gillenas sociala och religiösa verksamhet och kulturella tillställningar. En del av dessa gillen var knutna till någon av stadens två konvent: dominikanerna och franciskanerna, andra hade sina kontakter med präster verksamma i Storkyrkan. Alla ceremonier i livet sköttes av det gille man tillhörde.45 Med handelsmän och hantverkare som härstammade från andra områden än svenska är det mycket troligt att Stockholm påverkats av de omkringliggande handelspartnernas regelverk och sätt att sköta verk42 Ewert och Selzer i A companion to the Hanseatic League 2015 s. 177. 43 Dahlbäck 1987 s. 72. 44 ”Metborgere” t.ex. s. 283 i Stb 29/11 1512. 45 Larsson i Reformationens historia 2019 s. 185–6; Dahlbäck 1987 s. 166–170; de Brun i S:t Eriks Årsbok 1917. 31 Goddings karakteristiker och Howells terminologi
kapitel i. lös och fast egendom samheten. Äldre forskning har visat på det stora inflytandet från norra Tyskland. I Holmbäck och Wesséns kommentarer till stadslagen framhåller de å andra sidan att det tyska inflytandet intevarit stort: ”synes ha varit mycket obetydligt”…”inslagen av hanseatisk rätt påfallande få och svaga”.46 Utifrån den kunskap vi har idag om kvinnors situation i medeltida städer kan lika väl inflytandet ha kommit från de städer vi importerade handelsvaror ifrån som Douai, Bryssel, Leuven, Gent, Antwerpen och även i viss mån London, även om denna handel främst gick via Lübeck. Flera historiker som studerat städer i nuvarande Belgien har påvisat dessa städers inflytande under 1300- och 1400-talet i Östersjöregionen och en nu verksam svensk historiker, Sofia Gustafsson, har vederlagt det specifikt tyska inflytandet beträffande stadsorganisation och politisk kultur.47 Ett antal karakteristiker och kriterier för hur städer fungerade i ”l’ Europe du Nord-Ouest” det vill säga norra Frankrike (utom Normandie), Nederländerna (inklusive Flandern) och nordtyska städer ställdes upp av den nyss nämnde rättshistorikernGodding.48 I dessa städer ägde makarna hushållets egendomar gemensamt; hustruns arvsegendom var av samma art som makens och lika stor; släktingars bördsrätt till makarnas egendom i staden nedtonades, kärnfamiljen hade alltid företräde framför makarnas respektive släktingar, parets bröstarvingar var viktigast, vid avsaknad av bröstarvingar var tendensen den att stärka den överlevande parten på den dödes släktingars bekostnad; staden hade ett utvecklat system för att ordna förmyndare åt föräldralösa borgarbarn; staden hade också en beredskap för omgiften, något som inte var lika framträdande på landsbygden. I undersökningen prövas i vilken omfattning dessa ka46 Holmbäck & Wessén i StL s. 20. 47 Erickson i HistoryWorkshop Journal No. 59 2005 s. 1–16.Howell TheMarriage exchange 1998, Jahnke i A Companion to the Hanseatic League. 2015 s. 194–241. Även en äldre svensk forskare: Sjödén har i Stockholms borgerskap under Sturetiden1950 s 82, 85, 165 framfört att Sten Stures handelspolitik strävade efter bättre kontakter med Nederländerna sommotvikt till hansan och dansken. En nu verksam forskare: Gustafsson i Guilds, Towns, and Cultural Transmission och hennes avhandling: Svenska städer i medeltidens Europa Stockholm 2006 har tonat ned det tyska inflytandet på stadens politiska kultur och visat att Stockholm hade större överensstämmelser med engelska städer än nordtyska. 48 Godding i The Household2001 s. 25–36. 32
kapitel i. lös och fast egendom rakteristika stämde på Stockholm 1479–1530.49 Dessa karakteristika är de rakt motsattamot dem jag fann för frälse- och skattebonde-hushåll under perioden 1300–1500.50 I dessa hushåll ärvde söner och döttrar inte lika, i dessa äktenskap hölls den ärvda egendomen strikt isär, släktens rättigheter var starkare än änkans osv. I bokenCommerce before Capitalism in Europe, 1300–1600studerar Martha Howell flamländska städer.51 Där myntas begrepp som kommer att användas i denna undersökning.Howell talar om fast egendom som ärvd. Karakteristiskt för ärvd egendom under medeltiden var att den skulle hållas inom samma släktlinje. Detta gällde över hela Europa både i städerna och på landsbygden. Howell kallar detta för att den fasta, ärvda egendomen var odelbar. Odelbar innebar att egendomen inte kunde delas mellan två skilda släktlinjer, endast mellan arvingar inom samma släktlinje. Lagstiftningen fördelade rättigheterna mellan släktingarna genom att ställa upp regler för arvsordningen. Det är denna odelbarhet som sätter stopp för den enskildes frihet att göra vad denne ville med sin egendom. Howell visar i sin forskning hur den senmedeltida människan och särskilt borgaren försökte omdefiniera den ärvda egendomen så att den skulle lösgöras från de restriktioner som lagarna hade satt på dem. Den egendom som kunde klassificeras som lösöre kunde nämligen fritt överföras från en släkt till en annan. Av Howell kallas sådan egendom för delbar. I det medeltida samhället kunde även den fasta egendom som inte klassats som ärftlig utan förvärvad, undslippa de restriktioner som vidhäftade arvsegendom. Sådan fast egendom kunde innehavaren skänka eller sälja till vem somhelst eller använda för att finansiera en vårdplats.Klassades egendomen däremot som ärvd fanns flera hinder för den som ville överföra sådan egendom utanför släkten.52 I Sverige gällde samma principer enligt lagarna. Men hur såg det ut i praktiken i Stockholm? De svenska rikslagarna, stadslagen och landslagen, som togs i bruk i hela riket under 1300-talets andra hälft, följde med sin tid och indelade 49 Godding i The Household2001 s. 25–36. Se också Goddings numera klassiska verk: Le droit privé 1987. 50 LarssonLaga fång 2010 51 Howell Commerce before Capitalism2010. 52 Howell Commerce before Capitalism2010 s. 50–60. 33
kapitel i. lös och fast egendom egendom i kategorierna ärvd, fast egendom, förvärvad, fast egendom samt lös egendom (kallad lösöre). Den ärvda, fasta egendomen omgärdades av arvsregler, förköpsrättigheter och andra bördsrättigheter, enligt den arvsordning som gällde för egendom i staden och för egendom på landsbygden. Dessa regler överensstämde inte mellan stadslagen och landslagen. Forskare har visat vad dessa regler i praktiken fick för konsekvenser för dem som ägde fast ärvd egendom på landsbygden i Sverige under senmedeltid och tidigmodern tid,53 men mycket liten kunskap om deras betydelse för borgare i svenska städer under medeltiden. Ett försök att fylla denna lucka görs i följande studie genom att analysera hur borgarhushåll i Stockholm hanterade de begränsningar som stadsbor styrdes av. Under senmedeltiden hade borgare i de europeiska städerna under flera århundraden hittat sätt att utnyttja den fasta egendomen för att skapa kapital. Det handlade framförallt om att hyra ut delar av bostaden till vem som helst utanför släkten. Det handlade om att kunna ta lån på bostadens presumtiva hyresintäkter utan att be släktingar om lov, eller att sälja rättigheter att uppbära intäkter från en fastighet man fortsatte att äga. Med Howells terminologi skulle man kunna säga att den ärvda, fasta egendomen hade gjorts delvis delbar. Den gjordes i viss mån möjlig att överlåta till någon utanför släktlinjen utan att be den närmaste släktingen om lov. Även några svenska forskare har uppmärksammat och studerat hur stockholmsborgare använt sig av dessa sätt att i viss mån göra fast egendom rörlig, särskilt uppmärksammat av Jan Eric Almquist.54 I föreliggande studie undersöks hur fast egendom gjordes rörlig för att genomden få en uppfattning om i vilka sammanhang det var lämpligt att utnyttja egendomen på detta sätt. Vad säger användningsområdena om äganderätten till den fasta egendomen som fenomen? Enligt Howell försökte borgarna i de städer hon studerat att omdefiniera vad som skulle få status som fast egendom. Klassades något som 53 LarssonLaga fång 2010; Raeder Hellre hustru2011; Sjöberg, Kvinnors jord, manlig rätt 2001; ÅgrenDomestic Secrets 2009; HanssonOrdnade hushåll 2006. 54 Almquist i Historisk tidskrift 1939 s. 257–276 samt av Matz i Historisk tidskrift 1966:3 s. 296– 312. Söderström & Cramér Gamla stan2014. 34
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=