kapitel 3. den svenska modellens rötter 99 inslag av skriftlighet och protokollföring. För att få ordning på allehanda inkomna och upprättade offentliga handlingar organiserades Riksarkivet 1618. En annan tendens var att ämbetsmännen inte betraktade sig som osjälvständiga verktyg för regeringen utan snarare som förvaltare av ”rikets” angelägenheter; bisysslan förvandlades till ett yrke som förutsatte kvalificerad utbildning. Förvaltningen ansågs vara det naturliga verksamhetsområdet för adelsmän, vilket förändrade deras roll. De var visserligen fortfarande storgodsägare i hembygden men nu även aristokrati på riksplanet. I adelns traditioner av oberoende fanns en grund för uppfattningen att förvaltningen måste utformas så att de olika myndigheterna garanterades ett avsevärt mått av självständighet. Adelns bestämda hållning under 1600-talet har ansetts vara en viktig faktor bakom de svenska myndigheternas internationellt sett unikt självständiga position i förhållandet till ministrar och departement.223 FredrikCharpentier Ljungqvist har framhållit hur en tilltagande social stratifiering redan under medeltiden hade bidragit till att aristokratin fick större inflytande över den centrala maktutövningen. Ett uttryck för att den offentliga makten kunde delas var att under 1600-talet etablerades ett riksråd, en sorts regering, med upp till 25 ledamöter som skulle bistå monarken. Rådet hördes ofta i utrikespolitiska ärenden och deltog regelmässigt i rättskipningen. Men samtidigt kan sägas att det starka lokalsamhället i Sverige –och den trots allt i europeisk jämförelse avsevärt lägre graden av uppdelning i sociala skikt – visade en tydlig kontinuitet från högmedeltid in i senmedeltid och tidigmodern tid. Bönderna behöll en förhållandevis stark ställning i Sverige, vilket inte minst kom till uttryck under 1600-talet då de, till skillnad från i Danmark, var representerade som ett eget stånd i riksdagen.224 223 Herlitz 1957, s. 102-105. 224 Charpentier Ljungqvist 2016, s. 414 med h t bl.a. Scherp 2013. Charpentier Ljungqvist pekar på fyra faktorer för att förstå de internordiska skillnaderna: 1) skillnader i naturgeografiska och materiella förhållanden, 2) olika kontaktytor och skiftande kulturell orientering, 3) skilda tidpunkter för kristnandet, 4) enskilda politiska händelser och aktörer, a. a., s. 401-403; Willstrand 2011, s. 245-253.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=