professorspolitik och samhällsförändring 94 bestod mellan åren 1000 och 1350 av olika befolkningsenheter, ”folkland”, i huvudsak centrerade runt Mälaren.208 De hade avsevärt utrymme för självstyre, men de underordnade sig ändå i vissa avseenden en gemensam kung som valdes av representanter för de olika områdena. Det var emellertid länge fråga om en lös federation med outvecklad central organisation, och de olika landsdelarnas självstyrelse var minst lika viktig som kungens centralstyre. Därutöver fanns lagsagor vars gränser i regel sammanföll med de landskap som uppkom senare. Lagsagorna kom i sin tur att delas upp i häraden eller hundare där uppgifter som långt senare skulle delas upp i förvaltning och rättskipning överlappade varandra, och de leddes av häradshövdingar vid häradsting i frågor rörande gemensam organisation och rättskipning. De enskilda landen enades med tiden under en expanderande kungamakt med anknytning till Stockholm, somska ha grundats omkring 1250. Den långsamma processen då den”svenska kungamakten fick muskler”209 har beskrivits med begreppen centralisering, institutionalisering, hierarkisering och territorialisering. Att kungamakten blivit högsta rättsliga auktoritet var, liksom i andra europeiska områden, av grundläggande betydelse.210 En centraliserad, kunglig rättskipning kom att utövas på lokala ting, med olika namn under olika tider. Ursprungligen dömde kungen ofta själv, men mot medeltidens slut överläts domsrätten åt andra, till exempel biskopar, lagmän (lokala domare) eller till kungens råd.211 I en jämförelse av den medeltida statsbildningsprocessen iNorden var kungamakten i Sverige betydligt mindre kraftfull än i Danmark och Norge, och ännu under högmedeltiden hade de enskilda landskapens lokalsamhällen stor suveränitet.212 208 Följande avsnitt gör inte anspråk att ge en heltäckande bild av svensk forskning. Där inte annat anges är de arbeten som använts Herlitz 1957; SOU1964:27; Ragnemalm 1970; Lavin 1972; SOU1997:7; Harrison 2009. 209 Harrison 2009, s. 259. 210 Charpentier Ljungqvist 2016, s. 386-415; Sunde 2005, kap 1, fotnot 7. 211 Om den svenske (svearnas) kungamakt, se Charpentier Ljungqvist 2016, s. 161-177 med där anförd litteratur. 212 Charpentier Ljunqvist 2016, s. 414 och 411, fn23 m. h. t. Thomas Lindkvist 1988 och Harrison 2009.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=