professorspolitik och samhällsförändring och omdömena skiljer sig åt. Ett historiografiskt problem är givetvis att många av omdömena har levererats av förvaltningsrättens egna utövare, inte sällan med lojaliteter i den ena eller den andra riktningen. Det råder till exempel delade meningar om Reuterskiöld. Ägde han värdefulla och ”mångåriga erfarenheter från deltagande i riksdags- och kommunalpolitiken” (Malmgren) eller var det så att han, till skillnad från Halvar G. F. Sundberg, inte kunde ”anses vara förtrogen med praktisk förvaltning” (Jägerskiöld), och ”saknade praktiska erfarenheter och perspektiv” (Sterzel)? Bildade Reuterskiölds arbeten en vedertagen vetenskaplig skola (Malmgren) eller var de uttryck för hans egna ofta omstridda hypoteser (Herlitz)? Ställdes Reuterskiölds insatser i skymundan av Sundbergs skrifter (Sterzel)? Var Herlitz lärobok 1937 det grundläggande arbetet inom allmän förvaltningsrätt (Björne) eller kom det först med Sundbergs skrift 1943 (Sterzel)? Berikades Herlitz rättsvetenskapliga gärning av att han i grunden var historiker (Wennergren) eller begränsades den av att han inte var utbildad jurist (Jacob Sundberg, Strömberg, Edelstam)? Även om många av frågorna kan tyckas meningslösa och anmärkningsvärt ofta har diskuterats med svepande generaliseringar utan konkreta belägg, så har de rättshistoriskt intresse därför att de kan belysa närheten mellan vetenskap och politisk uppfattning. Det leder vidare till frågor om relationen mellan akademin och statsmakten, i synnerhet mot bakgrund av att rättsvetenskap och politik hängde nära samman en bra bit in på 1900-talet. Man har talat om ”professorspolitikernas sensommar.”205 Många politiker var höga jurister, och omvänt, många jurister deltog aktivt som ministrar, riksdagsledamöter eller kommunalpolitiker i diskussionerna om lagstiftning och tilldelning av offentliga anslag. De gäller inte minst de fyra män som står i centrum för den här studien, Hugo Blomberg, Carl Axel Reuterskiöld, Halvar G. F. Sundberg och Nils Herlitz. Men därutöver, vilket kommer att framgå av den fortsatta undersökningen, var de som akademiker, både som föreläsare och författare, långt 205 Slagstad 1998, s. 118; Björne 2002, s. 18. 90
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=