RB 74

kapitel 2. forskningsläge sättning till svenska ord och begrepp eller att pressa in den svenska förvaltningsrätten i någon tysk tvångsdräkt utan om en ”kongenial anpassning till den svenska förvaltningsorganisationen och traditionen och till den svenska grundlagens särskilda stadganden om den offentliga förvaltningen.” Wennergren påminde också om att svensk rätt alltsedan Gustav Vasas tid hade tagit mycket starka intryck från Tyskland, främst Preussen, där det mest bestående inlånet var det administrativa rättsmedlet Beschwerde, som i sin tur kom från den kanoniska rättens appellation.188 Receptionens betydelse är ett centralt tema även iLars Björnes genomgång av nordisk rättsvetenskap. Han har skrivit att trots spridda referenser till fransk doktrin kom den tyska litteraturen att bli dominerande förebild med sin övergång från den idealistiskt färgade organiska statsrätten till den statsrättsliga positivismen, vilken för en tid blev lika populär som den konstruktiva riktningen inom privaträtten. Det är förklarligt mot bakgrund av att den tyska förvaltningsrättsliga vetenskapen hade flera konkurrensfördelar: allmänt högt anseende, förment kontinuitet från pandekträtten och politisk neutralitet med förankring i tanken på en liberal ”Rechtsstaat.”189 Enligt Björne visar den nordiska förvaltningsrättsvetenskapens utveckling fram till 1950 klara likheter med utvecklingen inom doktrinen på andra rättsområden, men där fanns även överraskande skillnader. Det ska då handlat om mycket mer än att det tyska inflytande kom senare inom förvaltningsrätt än inom övriga juridiska discipliner. Receptionen var mycket snabb. Två metoder hann implementeras, först Otto Mayers konstruktiva metod på 1910-talet genom bland andra Reuterskiöld, och från 1920-talet framträdde en mer realistisk, praktisk, politiskt, historiskt orienterad som hade reminiscenser från äldre tiders tänkande. Undantaget var Nils Herlitz som med ”sin andliga hemvist i den tyska förvaltningsrätten och doktrinen” förespråkade en metod som liknade Mayers, även om han i sitt författarskap ”använde sig av en realistisk metod”. 188 Wennergren 1992, s. 305. 189 Björne 2007, s. 559. 83

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=