kapitel 2. forskningsläge Det intressanta var dock inte terminologin utan i stället de kriterier som Reuterskiöld ställde upp för förvaltningsakters rättsverkningar och för giltiga, ogiltiga, felaktiga men giltiga beslut respektive beslut som var så grovt felaktiga att de var nulliteter. Dessutom diskuterade han beslutens uppdelning i olika stadier efter anhängighet, beredning, avgörande, föredragning och verkställighet, och han kom då in på frågor om rättelse, återkallelse och förbehåll, liksom förfarande och process inom förvaltningen.156 Wennergren konstaterade att ”Reuterskiölds bidrag till den svenska förvaltningsrättens systematisering kan inte överskattas. De gav förvaltningsrätten dess verkliga ryggrad.” Även om han var en kontroversiell person och publikationerna inte vann allas uppskattning borde man, enligtWennergren, med tidens avstånd kunna erkänna hans stora betydelse för svensk förvaltningsrätt.156 Även Jan-Olof Sundell har påpekat Reuterskiölds uppfattning att all rätt ytterst hade till uppgift att skydda enskildas rättssäkerhet, både ifråga om deras inbördes relationer och om förhållandet mellan den enskilde och det allmänna. Rättssäkerhet förutsatte ett konstitutionellt styre och ett system för maktdelning. Om en förskjutning i de politiska maktförhållandena inverkade negativt på rättssäkerheten, kunde statsrättens utövare föreslå korrigerande åtgärder, där Reuterskiöld bland annat förordade domstolars lagprövningsrätt. Under hans tid som ordförande i konstitutionsutskottet utvecklades dechargegranskningen av statsrådens ämbetsutövning till en kontroll över tillämpningen av lagarna, och Sundell anser därför att det fanns ett nära samband mellan Reuterskiölds vetenskapliga och hans politiska uppfattning.157 Man kan notera att Reuterskiölds konstitutionella argumentation accentuerades i en tid, särskilt 1917-1921, då den politiska centralmakten i praktiken försköts från kung och regering till den folkvalda riksdagen, genom införandet av parlamentarism och allmän rösträtt, och att det skedde utan att ett ord ändrades i 1809 års regeringsform. 156 Wennergren 1992, s. 299-307, citat s. 303. Enligt Sundberg var Reuterskiöld ”ett geni som såg världen genom en bössmynning”, citat i Sterzel 2013, s. 207. 157 Sundell 1998-2000, s. 54. 73
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=